Archive for the ‘dikter’ Category

Så mötte jag dig

20 oktober, 2015

dina ögon var som första frosten i ännu sommargrönt gräs

lockande klingade din blick som istappar i mitt blod

ödesmättad

det oundvikliga jag till varje pris måste undvika

allt flöt samman till en psykedelisk kaskad av färger

en kakafoni av världens samtliga tungomål

din blick frös mig

medan allt annat rörde sig i dubbel hastighet

din hand grep mitt lår

och bara jag förstod vad den sa

kunde läsa dina fingeravtryck

mot min hud

som en blind läser punktskrift

jag måste ha andats

jag har inte andats sedan dess

än väntar jag på din tillåtelse

din förmåga att återkalla mig till verkligheten

om jag vill dit igen

utan dig

om den ens finns längre

sen vi möttes

 

 

En mardröm

13 oktober, 2015

stryker den dödas vita hår

hennes uppblåsta kropp

en av många

med sina huvuden mot stranden

lemmar vajar som rön i selvattnet

bedövad vänder jag blicken mot den vik de ännu inte nått

i ett försök att undvika det fasansfulla

där möter mig tusen döda ögon

i en rymd där tårar inte förmår lämna ögonen

slits kroppen sönder utav sorg

outhärdliga stelnade blickar

fyllda av bön om upprättelse

otaliga tystade röster skriker mot min hudlöshet

skörtar rakbladsvass sorgen i oändliga strimlor

var finns den hjälp de ber mig om?

var finns den hjälp jag behöver?

hur fly minnet av tusen döda ögon?

jag stryker den dödas vita hår

och gråter osinligt hennes tårar

 

 

 

Jag ser dig, jag ser dig inte

7 oktober, 2015

sitter och tittar på en dam i åttioårsåldern

medan jag dricker mitt kaffe

hon går bland bokhyllorna men tittar inte på böckerna

hon är helt klädd i ljust rosa

en lång klänning

en kort kofta

jag tittar länge

fascineras

hon är så söt

så gammal

gräddbakelserosa

hon ser ut som en smårultig sagofé

när som helst kommer hon ta upp en strumpsticka

bibbidi bobbidi boo

 

istället blir hon sur på sin man

honom ser jag inte fast han står bredvid henne

sagotanten är utplånad

en sur gammal dam

klädd i grällt rosa

välter med sin vida, långa klänning böcker ur hyllorna

jag hänförs av hennes förvandling

över att se hennes janusansikte där

över en kopp kaffe

 

trettio minuter senare ser jag henne på Ica

då är hon en bland alla andra

jag ser henne inte när vi passerar varandra

för då letar jag efter äpplen till min dotter

 

 

En glimt av friheten

7 oktober, 2015

fullblodet virvlar upp den karga jorden

kanske den som jag längtar efter frihet

känna vidderna under sina hovar

minnen hans gener bär

den odefinierbara frihetheten

någonstans kan stängslet ta slut

någonstans är vi obundna

sandkornen är skriften om tystnaden

för ett ögonblick byter vi skepnad

horisonten skälver för min eviga blick

vinden lyfter drakörtsdoft

mitt blod sjuder av längtan

i längtan rister min kropp

jag går vidare mellan hagarna

mellan tider att passa

tågets signal klyver förenade sinnen itu

bakom min rygg betar hingsten omedveten

om vidderna vi saknar

 

 

 

Rosendagg

3 oktober, 2015

Bild Moniqa Klintestrand Öberg

 

rosendagg

en sommars sista tårar

stolt hon dem varsamt bär

ömt

emot sitt bröst bevara alla minnen däri

schh

var och en minns en kyss

en längtan

en rodnad utav glädje

var och en en dröm

om kroppar dansande i nattlig värme

stilla

andas i höstens gryning

lik försiktigt som hon dem bär

 

 

Ingen stor sak

27 september, 2015

 

i spegeln bestämmer sig en ledsen kvinna

att bara säga att allt är bra

jag gör drama av allt

säger han

jag kapitulerar mer och mer

tänker jag

det är som mina små rum fyllts

av skrymmande rokoko från en svunnen tid

mitt kontrollerade kaos har jag tappat kontrollen över

jag är för känslig

säger han

jag känner mig känslofrusen

tänker jag

jag undrar om han förstår innebörden av det

tänker jag

och smeker hans rygg tills han somnar

av skammen att känna hjärtat krympa

goda människor krymper inte sina hjärtan

undrar om det kastanjestort nu

och undrar när det blir ett pepparkorn

tänker jag och gör en stor sak av den

kärleken

respekten

hur visar vi varandra respekt?

genom ärlighet

jag står inte ut med att du gör en stor sak av allt

sa du

ärligt

men respektfullt?

jag känner mig överkörd av ditt ego

sa inte jag

oärlig?

kanske, men av respekt

nu tiger jag om de stora sakerna

så du ska stå ut

och en dag är mitt hjärta ett maskrosfrö

som blåser bort

växer upp någon annanstans

blommar igen

kanske ensam

för att inte göra sån stor sak

av kärleken

 

 

Stackars pappa

25 september, 2015

 

Jag byter ut orden

en alkoholist kan och vara en nykterist

hen kan sprida så mycket utan sprit

utav alkohol blir vi kvinnor den onda

vi känsliga

vi dramaqueens

vi våp som gör en stor grej av …

välj valfritt ämne

förslagsvis så vårt intellekt lyfts bort

vår manipulativa ondska lyfts fram…

men mönster har etablerat sig hos andra män

alkoholen är inte den gemensamma nämnaren

jag tror att den psykopatiska dragningen

den bottnar inte allltid i flaskdjup

det är flyendet som måste motiveras

av att kvinna driver honom till det

driver honom att supa till

driver honom att tvinga henne till sex så hon får lite kuk

eller så driver han sin onda kvinna mot själslig ruin

bara genom oprovocerade slå

spottningar i hennes ansikte

för hon är så helvetiskt besvärlig

kvinnan

aldrig förstår hon hans behov

hans behov att få känna lite frihet

om maran inte lyder

då väcker man barnen

berättar för dem att mamma är en kall och kärlekslös hynda

Han berättar för nyvakna oförstående barn

om hur ohyggligt han lider av mammas skoningslösa kyla

”Kolla på henne, hon gråter inte, men jag, er far, gråter.”

stackars pappa, gråter

stackars pappa, du har det allra värst

stackars pappa, de som inte förstår dig

räds dig

dig, du som inte tänker göra en fluga förnär

bara kärringen ger sig någon gång

den kalla slynan du dras med

Du

Du

ska inte få en enda tår av mig

jag gråter inte över dig

för dig

Jag

Jag

jag samlar kraft och planerar mitt försvinnande

ut ur ditt liv

så du och dina vänner kan nicka och säga

jag sa ju det

hon var en egoistisk jävel

Inte konstigt jag behövde dricka

slå

plåga henne

 

tur alla är lika jävliga

så du slipper sluta

Gud förbjude att du då skulle inse att det hela tiden var dig

det var fel på

 

 

Nattens mantel

21 september, 2015

 

 

himlen frös när stjärnorna föll ur min famn

krossades, innan jag hann fånga dem

mot dagen spreds de

längst ut på jordgubbskvist

ett rött bär

saften en varlig bäck vid mitt bröst

utan mig behöver jag inte dig

utan mitt blod finns jag inte

mörkrets tröst är stjärnprydd

en högtidsmantel föll

över min frusna kropp från natten

jag kände värmen från din sömn

omfamna min ensamhet

med utsträckt hand målades horisonten till gryning

försiktigt

varsamt

en natt till mot dag

en dag till mot natt

kryp in under min mantel

utan mig behöver jag inte dig

 

 

Språkbarriärer

21 september, 2015

 

 

flera kvällar nu har jag hört sommaren viska

sett lönnen vid vägens sista gatljus vinka farväl

ljumma vindar har ganska burdust rufsat om i mitt självraka hår

en sista tid av liv

jag fyller mina lyktor med stearinljus och inväntar den där aftonen

när stunden är inne

med teknikens hjälp kan jag skriva till dig på ett språk du inte förstår

vi talar inte samma språk

du och jag

vi talar inte

du och jag

men jag hör sommaren viska

ser henne vinka farväl

förra sommarens syster

så olika de var

då visste våra ord inga gränser

de blandades med skratten och glädjen

vi talade samma språk

du och jag

vi talade

du och jag

om livet

det förgängliga

som sommarens viskningar

höstens vindars smekande farväl

vår vinter blev lång

äntrade tidigt vårt nyfunna liv

som en omvandlare från framtiden förvrängde den våra språk

en högteknologisk kodmaskin utan nyckel

kanske är vi just det

försökskaniner för forskningen

vad händer med oss när vi inte längre talar samma språk

du och jag

fas ett, vi slutade tala

du och jag

så står det i rapporten

tröstas av den döende sommaren

när hon fasar ut och vintern går sin praktik bredvid

medan löven ännu kan förmedla de ljumma nätternas vindspråk

hur hon mig tröstar vet jag inte

än vet jag inte om ännu en syster ger oss kommunikationen åter

nästa sommar

du och jag?

 

 

 

Fader in i döden

4 juni, 2015

 

 

med isögon blå såg du på mig

grep min hand

en drunknande i döden

du?

jag

aldrig mera skulle våra ögon mötas

men i min själ blev bilden av dig plötsligt klar

jag blev en krigardrottning vid din rädda blick

en amazon du aldrig mera skulle kunna skada

nu är det jag

som bestämmer

 

 


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 30 andra följare