En mardröm

stryker den dödas vita hår

hennes uppblåsta kropp

en av många

med sina huvuden mot stranden

lemmar vajar som rön i selvattnet

bedövad vänder jag blicken mot den vik de ännu inte nått

i ett försök att undvika det fasansfulla

där möter mig tusen döda ögon

i en rymd där tårar inte förmår lämna ögonen

slits kroppen sönder utav sorg

outhärdliga stelnade blickar

fyllda av bön om upprättelse

otaliga tystade röster skriker mot min hudlöshet

skörtar rakbladsvass sorgen i oändliga strimlor

var finns den hjälp de ber mig om?

var finns den hjälp jag behöver?

hur fly minnet av tusen döda ögon?

jag stryker den dödas vita hår

och gråter osinligt hennes tårar

 

 

 

Skickat via Blogsy

Etiketter: dikter, mardrömmar, poem, poesi, poetry, smärta, sorg