stilla flöt vår flotte bort
ut mot trygghetens okända hav
sökte orden jag samlat i min kista
liv utan liv i försvinnandets himmelsrand
vi såg
vi såg skräckslagna, leende, lyckliga på varandra
våra fingerblommor passade den andres
band våra hjärtan samman
log
log åt det oundvikliga ödet i kraften
tilliten
outsägligt fann orden inga toner
tystnaden ropade mellan våra ögon
så var det sant
overkligheten fanns
där
mellan vårt land och hav
den osynliga horisonten glödde av den stumma sanningen
vårt hav
vår himmel utan rand
våra fingerblommors möten
Etiketter: åtrå, dans, dikter, erotik, förföra, förförelse, kär lek, kärlek, längtan, leva, liv, lust, passion, poesi
22 november, 2012 kl. 10:20 |
Fint o m klärlek. Fingerblommorna får mig i försto ne tro de har flätat fingrarna med varann tjejen och killen. Bra!
22 november, 2012 kl. 10:27 |
Fingerblomma är fingertoppar, hängde inte riktigt med i din kommentar där, men förklarar ändå. Fingertoppen, där fingeravtrycket sitter kallas även fingerblomma. Tack!