Kamouflerad

 

jag vill skrika från min himmels balkong

min kärleks alla andetag

från din katedrals jungfruklocka ljunga

så hela världen hör mina toner

på mitt livs röda matta vill jag visa dig

älska dig, smeka din nakna rygg med min tunga

jag vill sjunga ut mina känslors hela tonomfång

fånga alla dina livets droppar i mitt hjärta

visa att du ger mig elixiret jag andas av

som varje gryning öppnar mina ögon för lusten

väcker min hud att underjordiskt lyftas av magma

virvla i min själs alla funna rum

jag vill, när jag vänder mina ögon ifrån dig

ler gäckande åt alla andra håll för förvirringens skull

ödmjukt tar emot tomma komplimanger

menlöst smickras av min kraft

sprungna ur källor jag måste fylla mig i i skydd av mörkret

raljerar glättigt utav osanningens självinsikt

jag vill be alla stjärnors gudar skriva om oss där ute

jag vill, men jag gömmer mig

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

2 svar to “Kamouflerad”

  1. Leno Borges Says:

    Eu adorei a poesia simplesmente lindaaa

  2. Immanuell Domunge Says:

    Bra om lust och åtrå, kärlek. Du skriver riktigt bra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: