Eko

rösten är gråttjock men ändå stadig

jag lyssnar

håller andan

drar djupa andetag

jag talar och lyssnar

äcklet blandas med sorgen

som flytande, stinkande cigarettfimpar i en gammal rödbetsburk

jag vill borsta bort stora delar av mitt liv

med stålborste

inte prata mera om hur ont det gör

det gör ont att vara felpräglad

som en vilsen ankunge som lärt sig följa sulan på en skitig stövel

rösten talar och talar och talar

vibrerar i min kropp

allt det där jag vill amputera bort

fula minnen

likt varbölder i min själ

tar upp utrymmet för det goda

för det förväntansfulla

hoppet

jag vill klara av att se beiga herrbyxor utan att kväljas

ni hör ju!

något så odramatiskt som män klädda i en viss färg

jag ser dig och jag förbereder mig genast för strid

för du kan inte vara så trevlig som du verkar

jag hör vad du säger parallellt med den inre röstens varningar

felpräglad

katastrofberedd

det är det rösten pratar om

hur jag blev sådan

TYYYYYYYST!

det måste någon gång vara slutpratat

men inte nu

för nu

nu ska jag gå från punkt A

jag föds

till punkt B

nu

lugnt och sammanhängande

jag får inte hoppa från sju år till 22

jag får inte undanhålla en enda vidrig böld i mitt liv

men jag är så trött på att höra min röst berätta

 

 

http://poesipodden.madewithopinion.com/eko/

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

3 svar to “Eko”

  1. donking74 Says:

    Stark och jättefin.
    ”Katastrofberedd”…😝

  2. donking74 Says:

    ”Katastrofberedskap…”
    Stark läsning, skön diktning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: