Väntrum

hör tiden gå

i en ensam klockas obrutna tickande

i mitt rum av vakuum

en rymd av fruset skede

platsen där jag upplöses

inte finns till

den falska orkidén har gulnade kronblad

i sin strävan efter äktheten

här existerar konsten i ett stumt intet

människors ljudlösa steg i ekande betongvärld

dämpade viskningar

förintas i väggarnas blekgröna bruk

här har livet dragit ett andetag

och glömt att andas ut igen

 

 

Etiketter: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: