Hopp

 

 

 

 

medan det av sol, glittrande vattnet

där kylan döljes i glimmerns gula sken,

slickar mina vintervita fötter

tänker jag

”Jag borde skriva om detta”

Om vitsipporna som blommar genom multnade blad

vid svarta sopor från död årstid

om grönskans dofter som överröstar den sura från det år som gått hädan

min hud reser sig i kylig bris

spinner av het vårsol

fryser och värms, samtidigt

sanden har veckat sig, som nougatfärgad chiffong

i det grunda vattnet under vårvinterns envisa vindar

”Jag borde skriva om detta”

det stora i att död åter är liv, kyla förlorar mot utmanande värme

bakom mig vandrar pånyttfödda människor

jag vill tro det

jag vill tro, att även de stannar upp vid de chokladbruna eklöven i sanden

och tänker, tänker på att de är vad som varit

att de kala grenarna redan sjuder av vad som nu är liv, vår

”Jag borde skriva om detta”

den våta sanden som klibbar fast mellan mina tår för första gången i år

vårsolen som bländar och målar årets första kråkfötter runt mina ögon

crescendot inom mig, av dofterna, allt dött som överlåter åt liv att ta över

eller känner ni själva, pånyttfödelsen

förundras ni, som jag, av gräset som klyver de förmultnade löven

av kraften naturen äger?

i så fall behöver jag inte skriva om detta

i så fall kan jag sitta kvar och känna det isande vattnet

solen leka med mina vintervita fötter

känna hoppet, likt enveten hästhovsört, gro, inom mig

 

 

 

Etiketter: , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: