Om natten

 

 

om natten når mina läppar din hud

jag kan höra mina fingerblommor gråta

av längtan famla i mörkret

minnas

ute skriker alla vindar

sympatiserar med min själs desperation

de bedövar mig med sin obarmhärtiga kyla

i tystnaden svävar jag i mörka luftrum mot din rymd

formlöst upplöses min kropp för att formas i din

i min sömn kväver mörkrets mara våra silvervägar

och min kropp flyter ut i svarta hål

till vilsna atomer utan riktning

du ser stjärnor falla när jag söker

lågor slicka himlens tak när jag finner

såna som vi finner alltid den stund mellan tid att mötas

när du sover fyller jag mina lungor med dina andetag

mina färger faller samman med dina

ser du våra händer bilda himlens valv?

i nattens vakenhet minns jag dig som allra tydligast

jag finns där när du sover

om natten når mina läppar din hud

fyller vi himlen med polarskenets dans

 

 

 

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: