Låt tiden gå sönder

 
 
 
 

likt Don Quijote mot sina väderkvarnar

ur min moders bröst ljuder ”ensam är stark!”

men motgångar kväver mig

till en tillvaro av cementerad kvicksand

står ut för mycket, med för många

fast de tömmer mig på allt som är jag

jag vill skrika

”ta mig som jag är eller ta mig inte alls”

 

skulptören livet formade mig sådan

vem är du att låta ditt järn mejsla om mig?

 

tiden läker alla sår, sägs det

vilken tid?

den står stilla

håller mig fast i sin frusna oändlighet

 

höjer mitt svärd mot timglaset

låt åren rinna ut, rinna bort

från allt

ge mig fri att våga tillsammans finna ro

stillhet i det stillastående

 

låta tiden gå sönder

återfödas till den skörhet jag är

befria mig från ensamhetens styrka

ge mig min tillåtelse att be om hjälp

min tillåtelse att be om ro

ensam är inte stark

bara ensam

och rädd

 

 

 

 

Etiketter: , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: