Prokrastinerar döden

 

 

jag skulle dö på julaftonen

så hade jag räknat ut det

platsen var vald

hunden skulle få följa med mig

mina mest privata ägodelar likaså

det är två år sen nu

jag lever alltså på övertid

prokrastinerar döden med andra ord

numera tänker jag nog leva

eller vara vid liv

för att jag måste

inte vill

 

samtidigt är jag rädd att bli dödad

ska jag dö ska jag göra det själv

inte i en blodpöl på gatan

som det är tänkt

av någon anledning är jag hellre självmordsstatistik

än en av alla obetydliga kvinnor som mördas av andra

men jag måste

hålla mig över en yta jag inte vill vara kvar på

för att jag måste

inte vill

 

varje dag ser jag det vackra i livet

varje dag känner jag paniken över framtiden

varje dag möter jag förståelse

men ännu mera grymhet och bristen på respekt

jag fångar hungrig ögonblick att andas i

men fyller mina lungor med giftig hopplöshet

i en vardag där allt handlar om ett pussel med de sista mynten

för att jag måste

inte vill


jag har tankar och idéer

om kvinnofrid

om skuld och skam och dubbel bestraffning

men jag orkar inte agera

oftast inte ens reagera med mer än en suck

i mitt döda liv känner jag mera liv än någonsin

levande begravd har jag klöst mina fingrar blodiga länge nu

på något sätt måste jag

fast jag inte längre vill

skjuta upp min död

för att jag måste

inte vill

 

Etiketter: , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: