Kanske, kanske inte

du ser mig och tror dig veta vem jag är

jag är bara så läsbar som jag väljer vara

som en öppen bok vars lösen är tillit

du hör mig och tror dig höra mig inom dig

jag ger dig mitt hjärta när jag ser en bit av ditt

som ett brusande hav av ord när du börjat lyssna

du följer mig och tror dig veta var jag går

jag låter dig se mina stigar när du låter mig vandra fri

som ett vidsträckt landskap om du finner genom snårig skog

du frågar mig och tror dig veta svaret

jag svarar när du vet vad du vill veta

som ett blottat hjärta om jag vill ha dig där

 

 

 

Etiketter: , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: