Ut i evigheten

som det tunnaste spindelnät försökte jag beröra dig

lenaste månljus smeka din hud

obemärkt vid din sida trollbinda

jag lät vinden viska mitt hjärta för dig

vid spegelns vatten ser jag skräddaren dansa

lommen i tomhet ropa

blommans blad faller från mina händer

tårar glittrar som pärlor i nattens ljus

jag formar molnen till dina leenden

orkestrerar himmelsljuset till vår sång

så andas mitt hjärta ut i evigheten

till den dag någon läser orden

fångar tonen jag målade bara för dig

då är jag tåren i ett hav

brisen mot en kind

en tyst smekning fylld av en morgons dagg

slungad ut i evigheten

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: