Hon i det tysta

fladdrar förbi

obemärkt

endast en fjärils vingslag mot din hakas linje

du vet inte varför du ler

när min själs blommor varsamt smeker dina läppar

 

rösten du kallar din tanke

är mitt hjärtas viskningar mot ditt öra

vidrör stilla vackra livslinjer vid dina ögon

bara insikten om att jag känner till dem

får mig att le

jag har kysst spåren på din hud

kartor ur ditt liv

 

när jag vill kan jag sitta på golvet vid dina ben

känna värmen från ditt knä mot mina lyckliga läppar

min hand mot ditt ena lårs insida

när du somnar

böja mig ner över dig

följa vågen av dina andetag

skölja mitt hjärtas alla rum

av din stillhet

tysta faller vi in i varandras sömn

i själars dans

hud mot hud

 

där jag inte finns

är jag osynliga läppar mot din varma hud

tystnadens vilande andetag

i ditt längtans hjärta

på min tunga finns din berusningsdoft

och jag ler

osynlig i din famn

men ändå alltid där

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

Ett svar to “Hon i det tysta”

  1. krih8 Says:

    mycket känslig och vacker!❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: