Smärtan

En kvinna smyger runt mig, dansar, respekterar inga gränser.

Skärskådar.

Jag ler.

”Får det lov att vara något mera?”

Får komplimanger för mina vackra ögon

får en dask i bakhuvudet av kvinnan som andas tätt, tätt mot mitt öra.

”Lögnare, dina ögon är på tårars rand, det får dem att glänsa,

ditt leende, ha! ditt leende når inte ens spetsen av ditt hjärta!”

Hon har rätt

men försvinn!

Låt mig låtsas

låt mig ge och få ändå!

Mina tårar

min smärta

Jag delar inte något.

De är mina, mina tunga moln.

Ta hand om mig istället för att håna mig.

Ska du stå där, så nära

så ta också min smärta till din onda skuggvärld av skadeglädje fylld.

Hon backar bara något

hånfullt leende när en hastig rörelse skär i nacken.

Jag ler

”Får det lov att vara något mera?”

Mina ögon glänser

mina kunder tror de glänser för dem

men det är smärtans tårfyllda moln som glimmar.

”Får det lov att vara något mera?”

 

Etiketter: , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: