mina händer kupas i den kalla bäckens flöde
låter vattnet kittla mig klar och ren
mossans doft berusar min människoskepnad
en kärlekens doft av skogens vilda råhet
solglittrande vatten mot min törstande mun
läppjar det levande i varje droppe
följer det med slutna ögon genom min kropp
förnimmer ruset av jordens blod inom mig.
vilar i mossan till Näckens förförelsetoner
hans stråke klär av min själ till sista tråden
ler när han låter fingret okyskt spela
lockar att leva ut i extasens otämjda väsen
vildandemelodierna dansar mot min heta hud
lyfter mig till förening och lust
fjärran hörs bäckens toner klinga
drunknade i hans manbarhetsmusik
somnar tagen av skapelsens trolldom
fuktig av säden naturanden gav
mitt nakna jag omskapas i lustmättad mossa
en skimrande nymf föds vid bäckens brus
sömndrucken smakar min tunga på livet
sköljer sig förtrollad i källans svala hand
spegeln lyfter klargörandets bild emot mig
en Näckens kvinna förlöst ur bojor av skuld
vänder den jag föddes för att vara
mot den jag älskar, naken och vacker och stolt
min hand mot dina läppar som ömsint kysser
ögon av längtan större än evigheten själv
Kom följ mig mot vildhetens hemliga värld
om så bara för en lånad sekund i passionens flod
våga älska ett ögonblick i fulländning
ta emot de gåvor av hängivenheten just vi har fått
Etiketter: åtrå, dikter, erotik, kärlek, mytologi, poesi, rätt, sex
ametysth.wordpress.com 
Lämna en kommentar