Ormbarn

sparkar lätt med tårna mot den döda kroppen i gruset

vit är buken

död och svullen

spricker av min rörelse

 

ut väller det lilla barn du en gång var

vid mina fötter krälar du blåögd, naiv, kärlekstörstande

ändå är jag rädd

rädd att dina huggormständer än en gång…

 

lismande leende når mitt förnuft

du har inte förändrats!

sakta reser du dig och ringlar hårt runt min kropp

stryper varje näringspuls jag äger

 

behöver bara andas ett enda andetag av sanning

så faller du

hårt

leta dig tillbaka till ditt svullna ormskinn!

 

Jag är fri

må du en dag också bli det.

då…

 

2 svar to “Ormbarn”

  1. Moniqa Says:

    Åh fantastiskt! din röst och rytm ger rysningar av välbehag o samtidigt styrka..

  2. Rus Says:

    Läckert, hoppas du får ditt verkliga ‘genombrott’ snart…och att din fina poesi når en större läsekrets. Den har ju allt man kan begära av känsla, intensitet och stundom också ett spännande innehåll/budskap. Dessutom har du ju – som jag inte hört förut – en fin röst som uppläsare. Sånt kommer man långt med i radio…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: