Nej, det är inte gulnat
bara grått
era blickar stirrar tomt in i linsen
så
er ska jag famna?
skapa liv ur?
Hur älskade ni varandra?
söker ömheten i era händer
arbetargrova stora kvinnohänder
könlös, känslolös, känslighet
vetskapen om allt ondska
övergrepp
formar orden till tvivelaktig kärlek
dödande förödande kärlek
tomma ögon bar fram liv
i spillror redan i sin vagga
föddes era avkommor
besudlade i gener?
Nej, inte jag
vill bara förstå hur
blev någon av oss
människor?
ametysth.wordpress.com 
15 augusti, 2010 kl. 04:58 |
Du skriver så vacker och känslosam poesi att jag blir väldigt nyfiken på din prosa. Så hur går det texten/boken om din släkt/familj, ser du något tidsperspektiv?
15 augusti, 2010 kl. 05:11 |
Har i fyra år skrivit väldigt sporadiskt på en annan bok och visste till slut inte om jag skulle fortsätta med den först eller ta tag i ”släktkrönikan” (som blir i romanform för att för många lever och inte är redo att synas). Nu har jag precis tagit beslutet att skriva den först, lägga min vikingabok åt sidan. Du ska få en förhandstitt när jag är redo sen, det är tiden som är problemet, men i vinter ska den skrivas klart har jag tänkt.
15 augusti, 2010 kl. 07:43 |
Tack det ser jag fram emot. Lycka till!