Försöker fånga dagen

 

 

Vad trodde du? Lugna gatan, bara en stund, sen är allt som vanligt?

 

jag ser yoghurtkladdiga barn, bara kroppar, sena nätter

och hatar, älskar, skriker inom mig “gå din väg!” och ångrar

 

“Gå inte, kom tillbaka”

 

Plötsligt omsluter mig lyckan, över att jag känner

hat, kärlek, ren skräck, het längtan

allt, på en gång, mellan syltfläckar och bubbelvatten

 

men så tystnaden, i själen, vetskapen

borta, inga överraskande samtal, ditt skratt i mitt öra

inga korkade kommentarer, som ger mig lust att hamra knytnävarna mot ditt bröst

kan inte hantera känslan, den flod av åtrå du väckt, vill inte heller

 

vill leva hudlöst, du flådde mig, drog mitt hjärta ur min kropp

log, inte helt vänligt, och slickade girigt på den pulserande muskeln

visade din makt

ja, du har den, jag ger dig den, förnyar kontraktet

 

men

 

orkar inte fånga dagen du inte finns

Ett svar to “Försöker fånga dagen”

  1. moniqas Says:

    Bra skrivet om den där dialogen, som plågar och känns förtärande, men ändå nog är viktig, se allt från alla håll… gud va du beskriver det bra här i snygg förpackning !!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: