kryper längre och länger in i mitt skal
håller mig undan
orkar inte missförstås igen
orkar inte förklara
orkar inte en enda tår
ser
sorgset på mitt barn
“kom mamma, vi flyttar till Stockholm”
jag ler
genom diset av tårar
ångrar orden hon hört
ångrar beslut jag inte tagit
ångrar
mig
under den gamla jackan
dammig och med spindelns nät
där
där står jag och vinkar lite försynt
när du råkar leta nåt
någon gång
det är med ett märkligt lugn
jag inser att jag inget har
utom hoppet
kärleken
framtiden
men
vad som väntar där
i ovisshetens rum
vet jag inget
just idag
orkar jag med det
vill fånga den där lilla, lilla ryckningen
i din hand
som hejdar sig innan den smekt mig
vill pränta ner inandetaget
som jag anar
föranleder en svald känsla i ord
vill komma i närheten av att förmedla
den känslan av
närvaro som är så ogripbart påtaglig
om jag kunde det
skulle din hand aldrig tveka
inga ord förbli osagda
våra kroppar mötas
precis som det är meningen
svårt att andas
så sällan
ligger under ytan
uppspärrade ögon
spanar efter luftbubblor att svälja
en vacker handling
ett öppet ord
en tyst smekning
jag andas
direkt och girigt
vet inte när nästa tillfälle ges
vill kasta mig ner i soffan
be dig slå upp ett glas vin
se dig stryka mina fötter där i ditt knä
vill dra min hand genom håret
bli avbruten av att du fångar mina fingrar
flätar ihop dig med mig
vill ta några klunkar
se dig sedan ta glaset ifrån mig
böja dig över mig och ta mitt ansikte ömt i din hand
vill känna dina mjuka läppar
försiktigt kyssa mina stilla prövande
känna åtrån väckas genom vår läppberöring
vill maka min kropp till rätta
gränsla dina lår och lägga mitt ansikte mot din hals
sticka ut min tunga och smaka på dig
vill sitta så tyst och blunda
känna dina händer fasta mot min rygg
känna tryggheten sprida sig genom tyget in i min kropp
så vill
jag leva
med dig
Flög
stolt sträcktes varje sena ut
andens vingar svepte
självsäker lov
över ditt hjärta
hovrade
bidade tid
Kan näbbar le?
Vände ögat
vinklade tveksamt
närskådade varje fibers
muskelbunden rörelse
i ditt språk
avkodade möjlig otydlighet
axlars återhållenhet
Kan fåglar gråta?
Anslöt på nytt vingspann
full av tilltro
längtans tillit
så mycken längtan
hjärtats eviga tickande
ömhetstänkande kraftstyrd
landar gracilt
Kan vingar bära?
I dimmors dans
kylan obarmhärtig
biter små
små
huggande tänder
rakt i mitt hjärta
Fladdrar mellan hopp
och bottenlös förtvivlan
ser ljuvhet
kärlighet
närhet
hopplös tomhet
Min själ är ett stycke musik
tonstegens alla lägen
drillande vackerljuv
dovstämd dödsklang
vågar älska
i alla
rytmer och tonarter
Vågar älska
vågar gräla
vågar
vågar
hoppas
på
oss.
Pannan mot det svala glaset
handen krampar om
rullar det
samlar kaoset
Djupa andetag i tystnaden
blicken ut i tomhet
skådar ut
känslosöker själ
Sträcker kroppen i andetaget
axlar faller i viloläge
känner dig
inom mig
Varje tyngd vi bär i hjärtat
uppvägs i stjärnors antal
kärleks lisa
du skänker mig
Ni vet
den där skruven
eller
pluggen
som blir över
när IKEA-möbeln är klar?
Det är jag
Ingen slänger mig
jag kan
va bra
att ha,
eller?
Du undrar säkert
vem du är
vem som får min lågas varje tanke
du undrar säkert
finns du här
lever du i en sannings verklighet
du undrar säkert
om orden bär
har de relevans de som skrivits
du undrar säkert
vem du är
men jag vet!
Med berått mod
har jag sovit bort halva dagen
skitit i att äta
rört mig minimalt
Med klar tendens till omognad
har jag ägnat mig åt ömkan
tärt på mitt palats
hatat varje spegelglimt
Med ansträngd självtygelse
reser jag mig försiktigt upp
borstar bort emotionella dammkorn
stirrar stint i mina ögon
Med vuxet ansvar
inser jag sakta min egen roll
andas djupt för bara mig själv
åtminstone en liten stund till.
som att se
isfläcken
ändå halka
som att höra
smällen
ändå krocka
som att älska
tydligt
ändå såra
förbannat
så allt
kan bli
fel!
med njutning
lägger jag orden
i en vackert formad våg
framför mig
ser leende
hur de frustrerar
denna ovetandes kramp av nyfikenhet
som svansen
himlakomet
finns läpparna
bor någon i hjärtats mitt
bär någon nyckeln till åtrån
frågors kliande
roas av
outtalade frågor
förnöjd i känslovågors dyningar
smeksamt eggande
maktkänslans fullhet
övertagets njutning
tonårsfnissar utan eftertankens samvetsslöja
min kärlek
förborgad i orden
i huden
i mitt hjärta
natten smyger sig nära
böjer nacken lätt
blottar den
blundar
önskan så fullkomlig het
närmar sig rovdjursliknande
dina läppar
kysser
rysning i tankars banor
levande stark fantasi
njuter hud
närhet
sträcker sinnes nyktra närvaro
minns ensamhetens tystnad
stryker hand
tröstar
Lutar snabbt framåt
du öppnar din mun
andas girigt din utandning
smackar
låter rulla inom mig
nöjd
för stunden
trygg
livet finns i alltid
kroppar menade för varandra
när?
sen
andas
trygga lungor i vetande
händer tränar inför mötet
när?
sen
njuter
huden lever i förnimmelsen
häves i cellers färdighet
när?
snart
snart
snart
nu…
din.
en dag
besitter
näromslutna lår
en dag
ögonfäster
vibrerande ögonblick
en dag
klöser
extasens klor
en dag
rives
alla murar
en dag
finner
vi varandra
ler och lyssnar
vara här
nu
leker och ser
finns alltid
tillhanda
ändå
i ett rum
där bor ständigt
du
i blommans trygga nyans
vila mina känslor
räddas dagen till slut
lägger rädslan framför mig
vecklar ut dess fulhet
finner tonen av hoppet
om hundra år
kommer jag älska dig
finns ett glas öl
en rutig skjorta
en perfekt näsa
i min säng
finns en snart kysst mun
en hand som alldeles strax tar i mig
en kind som ligger mot min
i nästa stund
allt sker om och om igen
munnen kysser
mig
handen tar
vad den vill ha
kinden
åh den kinden
din näsa mot min
i min säng
där finns
du
försöker se i eoner
blicka bortom synbart
försöker finna hoppet
le mot framtid
mitt hjärta är av envishet bepansrat
slår kroppen blodig i vetskapen
dunkar ständigt i marken
brutna meningar över hav
behöver vila från passionen
sopa ihop mig medvetsfullt
gnugga tårars grus ur ögonen
läka blödande revor i mitt kött
måste vila min längtan
lägga hjärtat i en vacker skål
se det ömhetspulsera drivkraftigt
vallörtsomlägga sårväggars kanter
ge dig skålen att se nära
se mitt hjärta leva för din närhet
be dig innerligt
snälla, bekräfta mig
om mina ord inte berör
om jag anses onödigt djup
om sanningar skapas ur mina ord
om rykten sprids om mig
om jantelagen svettas blod i min väg
om hånet skummar runt din mun
om jag kallas för drama queen
du
det skiter jag fullkomligt i
jag är en bäck
lägg där en blomma
jag bär den mot havet
jag är en å
fäll där en tår
jag låter den dunsta mot skyn
jag är ett flöde
lägg där en stor sten
och jag upphör att hjälpa dig
leriga händer
vi såg
alla såg vi
dikeskantens rader
samma skit
sorgkantade nagelband
suckade lungtrötta
gjorde vi
alla gjorde det
armhålsdjup lera
av vardag
orimlighetshetsens gyttja
magasinen tronade
polerad betongskivas fasad
INREDNINGSRÄTT
tomögda log vi
log mot varandra
alla gjorde vi
Varför lever vi inte som vi vill leva?
Varför lever vi åt andra?
Varför
lever
vi?
Än en gång
satt jag där
bad gudarna ge mig svaren
hoppet ge mig rätt
“låt henne gå!”
skrek hjärtat
“säg honom sanningen!”
hotade egot
än en gång
blev jag tom
bad gudarna dra
dit pepparn växer
Jag vet
får inget säga
jag vet
hur ont det gör
jag vet
att världen rasar
jag vet
när kärlek dör
Gränslar
vibrerar min kropp
bröstet följer rörelsen
Livet ler i varje cell!
livsskriket rusar genom kroppen
river vårfloden av glädje
smältvattenskänslan forsar
jag lever!
vara
din…
I mötet log hon
tog en hand
sände värme
Hon lyssnade
deltog i medkänsla
fanns där
I gråten smekte hon
höll en skakande axel
torkade tår
I sin ensamhet
såg hon tvetydigheten
svår att tolka
varje leende
minut att lyssna
smekning till tröst
ville hon ge
honom
den specielle
viker med blicken
fnissar
underbara löjliga är vi
ser
pillar lite
drömmande
svårt att släppa
suckar
underbara längtan bär vi
ler
önskar hett
åtråstyrda
längtansvågor skjuter högt
dånar i blodet
sjunger dovt i huvudet
hon sliter håret
river naglarna hårt mot sin hals
lutar tunga tankar i sin hand
blyga leenden
river känslor likt floder raserar
eldar ödelägger och återväcker
stormar lyfter allt liv
stormar dödar allt hopp
i ögat är tystnaden
dimmig horisont möter
fuktig kropp
glittrande miljoner leenden
färdas oenhetlighetens väg
balanserar trevande
molnad himmel skymmer
de sista strålars blänk
ögat blickar molnen
förföriskt lugn
svedda ljud
kropp möter hav
min kropp
mitt hav
leendets avtryck
ser din mun
dina ögons längtan
suckar sveper
i min kropp
mina ögons hopp
lyckorus dövar tvivel
river floder
lustars lavaström
sökande blick
smeker tom skärm
flödeshistoriken etsar
meningssökande
ödesbunden längtan
vår tid kommer
Väntade
ögonen smekte ömt
den upptagne minen
handen i hejdad rörelse
önskad smekning
föll ner
Log
läppar rördes varmt
minnesmötte hans
fingertoppen mjukt lekande
önskad kyss
vibrerade hett
Lovade
varje leende
laddade läppars längtan
önskan i åtrå
är dina
Fann
evig otid
nedslagen hungerslängtan
enkel vilja
möttes osedd
Lagom är bäst
lagom gott
lagom trevlig
lagom snygg
lagom i farten
och om i farten så gnor vi lagom i våra hem
lagom får inte för sig saker
lagom backar
resignerar lagom blygsamt
lagom klättrar inte i träd
lagom tar lagom mycket plats
lagom ler lagom mycket och sticker inte ut i onödan
för att bibehålla lagom styrka
tar lagom långa promenader
på en timme i lagom fart
äter lagom mycket
och smusslar med det som inte ryms inom lagoms ramar
om lagom går på gym tar hon lagom mycket vikter
lagom lyssnar på musik i lagom rytm
lagom dansar lagom snyggt
lagom är rädd för för mycket
vickar lagom på baken
om lagom dricker lagom lite
lagom får ångest om hon kliver utanför ramarna
lagom mycket ångest, förstås
Jag är lagom
absolut
nöjd många små stunder i livet
men
mellan lagom roliga sysslor i vardagen
vill jag vara riktigt jävla obekvämt olagom
står naken
ser
vänder mig om och studerar
konstigt
denna kropp
ej atletisk men starkare än många
idag sprang den en mil
lätt
graciöst ta mej fan
det syns inte
de här benen
pinniga
spetiga
ännu märkligare
tar flera hundra kilon
urstark
försöker älska den
gör
på sätt och vis
den gör som jag vill
klarar allt
enkelt
alla konstiga kommentarer
övervägs inte av komplimangerna
skit
är vad det är
“MIN mamma!”
lockar mot min axel
jordgubbskladdig leende mun
stryker fingret över din lilla näsa
“MIN goa unge!”
hakan mot ditt huvud
lycklig leende mun
vi sitter så i solen en stund
du tuggar korv
jag lyssnar på bin i lönnkronan
du och jag hjärtat.
vacker när
du
ser mig
orden stannar
från hjärtat flyter leendet
formar
vår
kyss
mitt väsen
tar emot
bara dig
blundar
famnar
omsluter
allt till dig
Knottrar hud i försvar
djupt andetag
springer rakt ut från strand
blundar när jag faller
håller andan i kylans chock
där
stannar
tiden
där
dör
jag
djupljudligt andetag
piper frustande livsvilja
kavar långsamt kraftfullt in mot strand
ler och virar värmen om
kysser med kalla läppar
där
stannar
tiden
där
lever
jag
känns inte igen
orden är nya
känslor för många
starka
övergräddade
tankarna ovana
skrämmande
frigörande
lamslår den rädde
hotfulla
uppsynen för synbar
brännande
hetlagd
mörkerseende
rovdjursvacker
flykten affekterad
marklösheten
könsdriven
lemlästande
nytidsförbannad!
skrämselhickan djupnar
rådlös oro
avlatsförfallet
jagtillkommande frihetsandning!
Här är jag, NU!
pressar ansiktet mot fönstret
orkar inte fråga längre
“får jag komma in till dig?”
drar min tunga hungrigt
lapar bilden av min drog
“får jag några smulor?”
klöser fingrar blodiga
giriga läppar omsluter dem
“ge mig allt, jag tål!”
backar resignerat trötthetsfylld
blundar i bevarandets mening
“varför… älskar jag?”
när jag killar i ditt öra
undrar jag
är du känslig där?
eller
här?
önskar jag visste
när jag smeker huden kring ditt öga
vill mina läppar kyssa
hållas nära
precis
där!
önskar jag kunde
när min hand ligger mot din kind
vill mina fingrar värma
smeksamt trösta
kärleksfulla
nära.
önskar du kände
vet
att jag älskar
orkar
orkar inte?
vet
att jag funnit
rätt
eller fel?
vet
att jag vill
men
vill du?
bläddrar
raderar
ler
rodnar lite lätt
men älskar
scrollar
döljer
ler
suckar i längtan
och älskar
mappar
sparar
ler
gömmer i hjärtat
älskar
Saknaden river öppet
ler
utan själspeglars svar
talar
utan hjärtrytmens tanke
Stark vidare livsväg
orkar
i envishetens visshet
vill
i drömmens kommande
Tomhetens tårar finner
trillar
sin väg utan hjälp
stoppas
ensam hands smekning
Känslor av fulländning
blandas
tomhetens svepande vind
doftlös
färgas av kärleks längtan
i några rader
oinbjudna tårar
i orden lever
ödestunga känslor
i insikten värker
mitt hjärta
för
mycket
i kärleken ryms
tacksamhetens kraft
i tårars efterskalv
lugnets närhet
i känslors innersta
bor
hela
livet
Jag bryr mig inte
om så vi endast får en sekund i livet
att dela med varandra
Den enda sekunden
vill jag sitta på knä
vid en isande klar källa
och dricka det friskaste vatten
med dig!
tungans börda vibrerade
darrade i andning
fingrars väg brände
skälvde i lystnad
leendet bet njutande
smärtfullt virvlande väg
kroppen ägde kraften
befrielsens mästare i besittelsen
orden lagfäste
väsens ursprung
hon
var
hans
din morgon vill jag vara
en hand som sakta sträcks
famlar efter hud
väcker morgonrodnad i min kropp
din dag vill jag vara
en hand som smeker min rygg
passerar i en vardag
väcker leendet i min kropp
din kväll vill jag vara
en hand som drar mig intill
smeker nakna lår
väcker lusten i min kropp
din natt vill jag vara
händer som river murar
lyfter lidelsens vindar
väcker begäret i min kropp
Önskar det fanns ord
tillräckligt stora
målande
varma
så de räckte till
Önskar det fanns ord
tillräckligt tydliga
levande
heta
så elden spreds
Önskar det fanns ord
tillräckligt hudnära
berusande
fyllda
så åtrån flödade
Önskar det fanns ord
att beskriva dig
för mig
tårar av kärlek
möter leendet
mitt långfinger smeker din blick
andas in läppar
omsluter i hjärtat
våra sekunder
mitt pekfinger smeker din mun
andas in minnen
förstorar varje sekund
varje bildruta av dig
drar tummen mot din haka
kysser dig
länge
det du ser
är långt från sanning
det du hör
är förvrängda ord
det du väntar
är lagom trevlig
det du får
är allt
mild och blid
i all enkelhet
tornar upp
hjärtat brister
begärsvågor
lavaljuva känslor
ler inomhjärtes
söt och rar
i all enkelhet
fullblodsrusar
pulsen hettar
blygsamhet
genomlyser åtråsvall
ler inomhjärtes
varm och längtande
i all enkelhet
längtansandas
mitt väsen
stryker tankfull hand
genom mitt
inomhjärtesrum
lyfter inte benen
släpar tungt
drar oformligheten närmare kring konturslös kropp
livsledans grå nyans som tandsten över huden
“vad vacker du är” säger någon
lögnen faller som flagor runt vid fötter
handen genom håret
livstrött färglöst
testen föses bakom örat i obetänkt gest
spegel passeras oplanerat nära
stannar rörelse
ögon söker självet i återbilden
“vem är du?” säger blicken
“var är den kvinna jag förvandlats till?”
där står någon med klara ögon
hy som andas
liv?
“var är jag?”
smeker kindens vackra lenhet
rodnar mjukt
låter plaggen falla ner till golvet
ser sanna ögonblicket öppnas i reflektionen
kvinnan födes fram ur gråskalan
tårars lycka skölja pansar bort
korsar armar över naket bröst
smeker hakans linje mot en hals
skrattar mot den födda
lyfter håret till livsglansens ljus
förföriska läppar kysser ut i luften
“här är jag!”
Hatar varje tår
motgångsknytnäve som träffar
höra Jantes eko dåna
tvivel inom mig
hatar analytiskt vänskapsprat
duckar försök att förstå
låt mig vara den jag är
väljer visa utåt
hatar kramp av återhållenheten
vältrar upp ur knutet bröst
trycker hudsaknaden tillbaka
övertygar mitt jag
hatar mänsklig törst vibrera
ökenfrossa knottra min hud
skyggar handen över hjärtat
sträcker halsen i kraftfullhet
hatar att jag älskar
längtansfeber åderlåta mig
blottar strupen i underläge
du får döda mig
vaknar varm i sängen
handen landar strax nedanför naveln
håller ömt närakänsla
blundar andas in
där bor du
sprider kärleksljuset i kroppen
följer strålar ut i varje lem
längtan får bli min styrka
njuter minnesdroppar sakta
nu bor du i hela mig
stryker förstrött över hennes längtande lår
smeker en slinga ur hennes ögon
slickar sina läppar medveten om hennes blick
för handen från pannan till nacken
sträcker sig lojt
Hon suckar
ser på sina naglar
pillar på hans tröja
smakar på hans namn
känner ljudet av bokstäverna i munnen
kysser hennes nacke
Hon suckar
sippar avmätt på sitt vin
slötittar på ingenting
drar sitt finger längs hennes käklinje
pekfingret trycker ner hennes underläpp
biter lätt tag om fingertoppen
Hon suckar
skrattar retfullt leende
greppar hennes hår hårt
drar hennes huvud bakåt
nafsar på hennes blottade hals
drar tungan upp mot munnen
Hon stönar
Stilla i morgonsången
huttrar i daggvått gräs
blundar för trädkronors undran
droppen mot ögonlock
nyfiken fråga
så?
Andas in moderjordskänsla
handflator trevar efter värmen
famlar i avgrundsdjup önskan
tårar söker väg
nyfiken fråga
var?
Svankar hängivet längtande
tomma kärlekssökande händer
följer minneskonturers stigar
ögonlinjers ljuvlighet
nyfiken fråga
när?
Tyngdkänslor omsluter levande
ringlar kropp om kropp
livomgivande famn
kättjefrigörande lek
nyfiken stillad
nu
det finns stunder
jag vill be nån dra åt helvete
sätta upp fingret
slå nån på käften
det finns stunder
jag vill supa till
lyfta på kjolen
skratta rått åt loosers
det finns stunder
jag tycker män är patetiska
inte förstår
hur kvinnor utnyttjar er svaghet
det finns stunder
jag plockar av mig glorian
känner mig överlägsen
nästan alla andra
såna stunder
behöver jag egentligen en kram
tröstas i min ensamma bitterhet
känna mig speciellt
något inte helt självklart
jag kanske hade nästan dött
då hade jag älskat varje morgon
satt högsta värde på den
om livet var en gåva
något jag fått till skänks
från den fattiges sista smula
då hade jag vördat varje leende
som väckts inom mig
om livet var en gåva
ett mirakellikt skeende i varje sekund
oväntat fulländat ur ingenting
då hade jag häpnat över ögonblickens vackerhet
likt stjärnors pärleband på himmelsvalvet
om livet var en gåva
det enda jag verkligen visste att jag ägde
i allt kaos det allenast enda säkra
då hade jag levt i varje minut lycklig
tacksamt livsnjutande över ynnesten, utvaldheten
och livet är en gåva
navet i mitt universum
jag lovar att förvalta det väl
rädd att missa
väsentliga livet
se det drunkna i klokskap
rädd att glömma
värdet i vardagen
överösas av egenkrav
rädd att tvivel
målar över
himlen för mig
rädd att vakna
och inse
allt är över
förbi
för sent
inte för mig
städar
tänker
vill
hinner INGENTING
orden skapar trafikstockning
bumpar in i varandra
“heeej, ta mig” säger stjärnstoftet i min dotters ögon
“neeej, ta mig” ett ord i ett flöde som ropar
dammar, städar, steker
hinner INGENTING
ibland plockar jag ut mitt hjärta
ser det ligga där i handen
dunkdunk… dunkdunk…
håller det försiktigt
tummen mot en lungartär
dunkdunk… dunkdunk…
försöker andas utan det
ligger där i kupade händer
dunkdunk… dunkdunk…
pulserar svagare separerat från mig
håller ömt mot mitt bröst
dunk… dunk… dunk…dunk…
låt det vila i sin håla
vänta på de extra slag
dunkdunkdunk… dunkdunkdunk…
blundar andas in vackra minnen
näthinnan sparat för syrefattiga stunder
dunkdunk… dunkdunk…
andas, andas, älskar
lyssnar handen mot mitt bröst
dunkdunk… dunkdunk…
Hon vet
när hon möter hans blick att det är han
när hans finger smeker hennes hand
vet hon
Hon vet
när hon stönar till av hans kraft att det är han
när hans mun nuddar vid hennes hår
vet hon
Hon vet
när han för hennes hand rätt att det är han
när han kysser henne utan återhållen lust
vet hon
Hon vet
när han ser efter henne länge att det är han
när hennes hjärta aldrig slutar längta
vet hon
det är han
hon vet hon älskar
Leenden lekte vid den andres amorbåge
fingrar rörde vid den onåbara värmen
smekte ömt vid tanken
Läppar närmade den andres kärleksglitter
spetsade tungrörelser i önskanskyss
suckade ömt vid tanken
Bröst hävdes vid den andres hud
restes i beröringsglädjens rus
andades ömt vid tanken
Kroppar svettades vid den andres hetta
vältrade i lidelsens upphetsande dimma
lystnadskved ömt vid tanken
Hjärtan bultade vid den andres puls
vilade i bedarrande klimax
älskade ömt vid tanken
I den ömma tanken
fanns den säkra enkelheten
den självklara kärleken
i den ömma tanken
Om jag fick som jag ville
skulle jag möta en man
han skulle bita mig i nacken när jag inte löd
skratta åt mina känsliga tankar
plocka ner mig på jorden när jag rymdpromenerade för mycket
om jag fick som jag ville
skulle min man vara galet underbar
han skulle älska utmaningen
våga leva
utmana mina farhågor och mana mina drömmar till förverkligande
om jag fick som jag ville
skulle min man vara
du
…
sträcker mot tomheten
begäret exciterar i helhet
längtansfull målmedvetenhet
synlig frånvaro
så närvarande
kärlek rör hungrande läppar
njutningsgivande kyssar
smak av tung kärlek
osynlig närvaro
så frånvarande
ögon längtar söker närhet
sinnlig våg av lust
fullkomlig tillhörighet
närvaro
total närvaro
Den tunna tråden mellan glädje och sorg
såg aldrig när jag klev över
Tåbalanserar för att återta kontrollen
känslovågen dränker mig
Hatälskar det som bor i mig
enkelheten i att kunna fly från känsla
Ser dem som gör det
känslokalla pragmatiker
Jag älskar för mycket
hatar för lite
förstår
lyssnar
Så kommer det
den stunden
när tårarna faller
av den enkla anledningen
Ingen lyssnar och förstår mig
Längst ut på klippan står hon
oseende ögon ut över havet
fängslad frihet
mörka ljuset i gryningshorisonten
glittrande tårar
diamanter i ögonvrår som längtar
tröstehand sveper längtansfullt
Okänt är det
allt som finns där ute
Blundar och andas
fyller hjärtats alla kamrar
med bilden av kärleken
som aldrig kommer finnas
diffust stjärnstoft i himmelsblått ljus
Ljus döljer sanning
vindar blåser bort alla röster inom henne
Ser plötsligt ovissheten
tydligt träder framtiden in i medvetandet
Havet andas med henne
vågen vältrar livskraften in i hennes sinnen
huden reser sig i glädje
läpparna säras i öppet leende
han äger allt inom henne
alla sanningar
all framtids njutning
Vänder stärkt kraften ryggen
bär den vidare inom skölden
I sitt centrum utav inomlivet
leende redo att livsutmanas
spirar nytänd låga av hopp
återtagen glädje
väg av längtan till helheten
med framtiden
den hon vet väntar på dem båda
Tveklöst hopp
återigen tveklös i sin längtan
skulle jag kyssa dig god natt
ligga nära
varm emot din hud
om jag kunde
skulle jag pressa mina läppar mot dina
hålla dem kvar en sekund
om jag kunde
skulle jag se första morgonstrålarna av solen
leta sig in, lysa på dig
om jag kunde
skulle jag dricka mitt kaffe i tystnad
smeka din nacke innan jag diskade min kopp
om jag kunde
skulle du synas i min spegel
på morgonen när jag lade mitt läppstift
älskling
om jag kunde
skulle jag vara din
Håller hårt i mig för att inte gå sönder
inte visa hur tokig jag skulle bli
Tanken, skräcken
om det aldrig blir vi
Jag vet att du väntar
på att jag ska gå över
Tänk om du kunnat vaccinera dig
mot kärleken till mig.
Jag tror du inte hade tvekat
känslorna skrämmer dig
Din enorma vilja att vara här och nu
skär sig ofta som lingon i grädde med rädslan
Du har rätt, jag går över
en dag finns jag inte mera som ett virus i dig
Men du har ärr, och dom är hjärtformade
när man obducerar dig, ser de spår av mig.
mina händer darrar
iver
flyttar om
pusslar
ångrar följd och mening
börjar igen
tvekan
tveksamma sammansättningar
omvandlar
trevande andemeningsbyggnad
förenas fulländat
fogas
meningsfull sammanslutning
flödande
fullföljer budskapet i otydlig tydlighet
världen skakade mellan dem båda
vibrerade av brutal lidelse
ingen naturkraft kunde nå deras välvningar
åtråns hetta
ord som sades
nådde aldrig crescendot
i de tysta begäret
lavan flödade underjordiskt
magmafloder av raseri
hade någon tidigare
velat så mycket som de?
och ögonen glödde som eldar
i lustfylld rå passion
kättjefylld längtansdoft
oöverträffad fusion
två själars samhörighet
fick himlens stjärnor att rodna
reglar
slår dubbla slag
håller dig långt från mig
kallhamrat
hel armslängd
håller dig långt från mig
skrattar
avlägset tvunget
håller dig långt från mig
utstår
närvarotiden men
håller dig långt från mig
Ser att du hoppas
känner mig elak
håller dig långt från mig
gå
ge dig av
håll dig långt från mig!
tystnaden
andäktiga
andetag
du ser mig
“Så fin”
rodnar
lycklig
du tycker det
Sträcker halsen
döljande
skavanker
rädd att inte duga
hör dig
kärleksorden
vet
menar det du säger
rädslan släpper
avslappnad
närvarande
ser mig
här
nära
varandra
vi
Jag börjar förstå
alla hot och slag
jag börjar förstå
den förstföddes hatiska roll
jag börjar förstå
den meningslösa kärleken
jag börjar förstå
uppbrottets sorg
jag börjar förstå
barnets ankomst
jag börjar förstå
vad jag är värd
Kan jag få andas dig?
följa ditt hjärtas puls?
Kan jag få se det du ser?
följa dina betraktelser?
Kan jag få höra din musik?
Känna din rytm i mig?
Kan jag få?
dig?
Stryker hans rygg när hon passerar
fjärilsvingars rörelse
deras fingrar möts i fingertoppssmekning
diskret hungersladdade
han ser hennes läppar röra sig
ordlöst suggestivt
hon hör hans andetag i sorlet
förförelsens vindar
smeker hennes bara hals ner
lidelsefulla pustar
närvaroblinda för alla andra
åtråblixtrar ljungar
passionstät dimma lägrar rummet
söteggande varm
omedvetna signalrörelser fördjupar
tystas dialog
“kom med mig, vi rymmer livet”
känslans väg
Den rätta vägen…
Det pratas
om hur kall och hård jag är
vore det bättre om jag ljög?
Det pratas
om vad jag troligen gör och inte gör
för mitt ord är inte nåt att tro?
Det pratas
av EN människa, som inget gott vill
vad vill hon uppnå med det?
Det pratas
min sorg skiter hon fullständigt i
att jag velat dö från allt
Prata på
dig kommer jag aldrig mera lyssna till
det är du inte värd
Jag andas
för att jag äntligen kan
jag är ensam och lycklig nu
Lämna mig och mina ord ifred
om du har nån skam i kroppen!
Månregnet faller mot min hud
huttrar i vita kyla
stannar till
dropparna rinner ner på naket bröst
drar inte kappan om mig
Min tunga fångar upp en saltad droppe
förstår att allt inte är regn
blundar
låter ansiktet sköljas
blandas
Varje droppe är unik
full av kraft
bakom regnbärande moln
strålar min måne
ger mig måneliv
“Hon har nog någon annan!”
nickar viktigt
snörper ihop den torra munnen
“Där ser man vad kall och hård hon är!”
rynkar näsan
plockar noppor från ordentliga tröjan
“Sån har hon alltid varit!”
stryker handen genom håret
pillar ordning på bordsduksfransarna
“Men jag, JAG är din vän!”
blickar ner
med oärligt blåa ögon
Ja, hon är allt en fin vän…
Du har en liten rynka där
där
precis under ena öga
jag älskar den
det lilla lilla gråa
där
precis just där
vad jag älskar det
ditt leende är alltid lite retsamt
så
precis så där
jag rodnar lätt av det
du gnider händerna när du blir osäker
nu
precis så nu
det värmer mig
undrar om du förstår hur mycket jag älskar
dig
just precis dig
älskade, kom till mig!
Allt
allt ger jag dig
Min kropp?
Så självklart
Mina drömmar?
Ja, även dem
Mitt innersta?
Gärna
Min själ?
Nej, min själ
är min
bara min
Så, jag lägger mig vid dina fötter
blottar mig
min kropp
mina innersta drömmar
lägger igen hjärtats ögonlock
min själ
är min
bara min
Men
Jag vill
att du ska få mig att våga även ge dig den
"Här är jag!" sa jag
stod där
armarna hängande
naken in till själen
"Mmmm" sa du
"fint"…
utan att se upp
utan att se…
upp…
Jag drog på mig mina kläder
virade tyg efter tyg runt mig
själen i bomullen
kroppen i pansar
Kunde
inte
sluta
skyla mig
ändå
jag är så naken
så blottad
min själ
snälla!
släpp den!
ge mig den!
"Mmm… inte än…"
I dina ord ser jag hål
genom hålen anar jag en himmel
i den himlen vill jag leva
genom dina andetag vill jag andas
i dina händer
vill jag formas
till den jag alltid varit
Undviker frågor som, “varför?”
varför fann jag inte dig
i mitt sökande efter mig?
Din himmel ger mig ägandefriheten
glimtar livet för mig
mitt liv solbelyser du
du är min himmel
förvånar min egenhet
lydig
trevlig
väl uppfostrad
tonårsrevolterar inombords
fingrarna i halsen
äcklad
otrevlig
konverserar vuxet
vädergudar
vardag
städat
känner trötthetshat
intoleranstänker
småaktighet
översitteriaktig
förvånar min litenhet
omförvandling
empatiförfall
vad har du gjort med mig?
ge mig tillbaka
min varma värdighet
känslan
hjärtats ödmjukhet
ylar halssträckt mot leende kraft
ligger naken i mångatans sken
låter mig smekas
bestigas
himmeljordsbesegrar min kropp
min trollbundna lekfullhet
hänger mig i Lunas namn
bejakas
livslång älskogsnatt
levandegör min själ
längtar darrande
omättbar
månstormsbeseglad
lyckosuckande
från djupet
tacksam
Det är okej
att sakna
helt okej
att dö av längtan
alldeles okej
att känna trånad slita mig i stycken
verkligen okej
att vänta
klarar det
för vi
är mer än okej
du kom inte
mötte inte min glädje
du såg inte
blundade för min längtan
du hörde inte
lyssnade inte på mina rop
nu står jag här
envis
väntar
tänker stanna
stirrande
tyst
du kommer en dag
ser mig gör du redan
vågar inte lyssna
jag står här
envis
väntar
jag har bestämt mig
Min nakna hud smeks av vinden
solens strålar livger min själ
hummelkungar tar över efter binas pollenjakt
citronfjärilen leker
Allt
Allt är perfekt
min viloplats
mitt hem
Om
om inte fel man
fel leende
fel tanke
Min nakna hud fryser i vinden
solen strålar göms bakom moln
hummelkungar letar nya blommor där inga bin redan varit på jakt
citronfjärilen leker, men inte här
Allt
allt är fel
mitt trasiga paradis
mitt fängelse
För
för fel man
fel leende
fel tanke
Glittrande kärleksdroppar
tungor som möts
viskande leenden
ordlösa drömmar
solnedgångsbelyst lust
skimrande kärleksdagg
lek i ljuset
förenar älskande
böjda halsar
blottade för den andra
hudlöst givande
förtroendeeldars dans
glittrande tårar
läppar
livsdagg
för varandra
Mina läppar ler
ler åt mina tankar
mina läppar ler
ler åt mina drömmar
mina läppar ler
ler åt min framtid
mina läppar längtar
längtar efter mötet
mina läppar ler
för dig
Du kom
la en hand på min axel
“hej, får jag chans på dig?”
hårt drog du av mig allt
min sköld
min hud
pressade din hand i mitt bröst
greppade mitt hjärta
log
“nu är du min”
kan inte andas
du får mig att andas
ser mitt förnuft splittras
spridas runt mina fötter
ser
lugnt
bryr mig inte
knycker på nacken åt skräpet
vänder blicken
mot dig
till dig
ger dig
mig!
en himmel
en mun
lustfyllda ögon
det jag minns
en plats
en mun
lustfyllda ögon
det jag fick
en kär lek
en mun
hungriga händer
du väckte en eld
allt jag vill ha
är dig
din mun
dina lustfyllda ögon
dina hungriga händer
jag glömmer aldrig
När du skrattar
ler mitt hjärta
slår som bäst
När du suckar
tappar jag andan
dör lite grann
Tänker ofta på ditt skratt
dina händer
din mun
Lika gärna som jag vill smeka dig
ömt
Vill jag slita tag i dig
våldsamt
Du river upp orkaner inom mig
gör mig till ett spegelblankt hav
allt
alltid
något
lek med mig
väck min hunger
ge mig lugn
lek med mig
rullar ihop mig
spinner
trånar och ber
sträcker på min hals
når du?
smek mig
river med klorna
från din ljumske
tystnar och ser
din ignorans irriterar
sätter fast
ser ditt blod
slickar med min vassa tunga
varje droppe
plågsamt långsamt
så svårt att förstå?
hur tydlig
ska en trånande katta bli?
när allt känns bra
när krama barnet är all kärlek jag behöver
sen finns det dagar
när han fattas mig
han som skulle göra mig hel
som skulle få min kropp att glöda
jag glädjs åt alla dagar
bra
dåliga
nöjda
trånande långsamma
idag
vill jag bli glödande
Jag ser först
hur du lider
hur du spelar ditt spel
Jag hör sen
när du suckar
skrattar bort det du vill
Så jag klappar dig på kinden
säger “förlåt”
Jag är ledsen
Jag vet vad du vill
hur mycket
men
Jag blir aldrig din
fortsätt vara min vän
Ler åt dem som ser
de som inget vet
de som tror sig förstå
Skrattar åt dem som försöker
de som tror sig kunna
de som vill lägga sig i
Tröttnar på dem som lägger an
de som ser sin fullkomlighet
de som inte ser mina avvisanden
Ler åt min spegelbild
den, som visar en lycklig kvinna
den, som vet precis vad som är
i mig
