jag är bara så läsbar som jag väljer vara

som en öppen bok vars lösen är tillit

du hör mig och tror dig höra mig inom dig

jag ger dig mitt hjärta när jag ser en bit av ditt

som ett brusande hav av ord när du börjat lyssna

du följer mig och tror dig veta var jag går

jag låter dig se mina stigar när du låter mig vandra fri

som ett vidsträckt landskap om du finner genom snårig skog

du frågar mig och tror dig veta svaret

jag svarar när du vet vad du vill veta

som ett blottat hjärta om jag vill ha dig där

Skickat via Blogsy

i mitt genljudande hjärta sjunger det sin klagosång

låt natten göra oss heta

smeka oss rena från allt som inte är

låt tystnaden bära våra andetag i mörkret

kupa våra liv i varandras

berusande utmattad vill jag vila i din famn

följa doften av skratten vi delat

regnet randar fönstret för mina ögon

blandar sig i mina tårars brunn

sveper natten om min nakenhet

vill möta morgondaggen med ögons himmel

släpper min själ att älska dig

tung faller handen mot min tomma kropp

tom ekar hjärtats kalk i sprödhetens ljus

faller mot intethet själlös ner

kupa ditt liv om mitt

berusa mig hel igen

Skickat via Blogsy

på allt jag inte säger

skulle du känna mina läppar mot din hals

om jag vågade

låta hjärtat andas

fick du sanningar i en smekning

om du förstod

skulle min ordlöshet tala

i varje handling

om du sträckte ut din hand

skulle jag lägga min i din

Skickat via Blogsy

som plockar skärvor från ännu en krossad ruta

den vetter mot en värld jag bara anar

som ständigt slås i bitar samma ögonblick jag den finner

jag ser dansen försvinna i gryningsdimma

mot en rand

mot en horisont

som själsskuggor ur en finlemmad fantasi

jag ser på mina trötta händer

lyssnar till mitt hjärtas slag

känner bilder i mina höfter

och undrar

vad ser jag

vad känner jag

och varför

varför splittrar någon orden

så att jag blir dess finnarinna

det finns stunder jag inte vågar röra mig

för att inte kliva sönder ännu mer

jag andas och väntar in den stråle som ger mig led för led

som får min kropp att förstå

plockar upp en bild som vill synas

ett målat hjärtas innersta rop

en spegels memorerade dans

där står jag verklig mitt i en saga

som skriker, viskar, tecknar sin bild till mig

jag vill protestera

värja mig

hänvisa till min okunnighet

rörelser ber mig ordlägga varje våg

färger kräver sin verbala förankring

en doft ger mig block och penna

och jag

jag är bara redskapet

förvirrad med sönderskurna fötter

bland skärvor av en splittrad känslovärld

jag vill förstå vad ni vill mig

vad jag ska göra med alla era berättelser

jag vill förstå varför ni gick sönder

och varför jag ska laga er igen

Skickat via Blogsy

där flyger blåvingen förbi mitt sinne

vid björkens stam där stannar jag

låter mina läppar möta de skira löven

mina lungor fylls av mättad sötma

mot ditt bröst vilar jag min panna

du ler och smeker ömt mitt hår

låter mig andas

andas ut allt tungt

tills mina bäckar åter glittrar av det klara stänken

du låter mig andas

genom dina andetag

tills mina vingar bär mig genom skogens ljus

i din hand möter jag min styrka

din smekning bär min kraft

på vågor av vind svävar jag med anden fri

i beröringens strålar lyser jag upp källor i mitt djup

ett leende fladdrar förbi

kysser mitt hjärta till skratt jag glömt

du får mig att andas

om jag bara minns att du finns

om jag bara målar mina drömmar

tills du står framför mig

Skickat via Blogsy

medan vinden slet i mitt hår

jag lät dig bränna min hud till rodnad

medan min tunga skrev i eld allt den ville ha sagt

jag slickade ditt hjärta rent

etsade lusten in i ditt blod

våra kroppar smälte honungslent samman

till en evig längtansvirvel

stilla men i glödhet ton

viskar jag inom dig

stilla men tyst passion

längtar du efter mig

Skickat via Blogsy

lenaste månljus smeka din hud

obemärkt vid din sida trollbinda

jag lät vinden viska mitt hjärta för dig

vid spegelns vatten ser jag skräddaren dansa

lommen i tomhet ropa

blommans blad faller från mina händer

tårar glittrar som pärlor i nattens ljus

jag formar molnen till dina leenden

orkestrerar himmelsljuset till vår sång

så andas mitt hjärta ut i evigheten

till den dag någon läser orden

fångar tonen jag målade bara för dig

då är jag tåren i ett hav

brisen mot en kind

en tyst smekning fylld av en morgons dagg

slungad ut i evigheten

Skickat via Blogsy

älska med mig

tanken svepte i mitt hår

rör vid mitt hjärta

snuddade vid mina fingrars blommor

flydde mina drömmar

ändå porlade min bäck av skratt

glödde mitt hjärta av längtan väckt

berördes mitt kropp av åtrå

kände jag och vände mig istället bort

en ensam stjärna log skälmskt åt mina tankar

vinden upprördes av min flykt

ja men kyss mig

tänkte jag och vände ryggen mot natthimlen

kyss mig då

Skickat via Blogsy

ta över

flyta bort

i tiden vandrar min skugga

ensam

sträcker mina armar för att fånga den

famnar mig för att hålla den

faller samman av misslyckanden

försöker andas mig in min kropp

ta över

stå kvar

min spegelbild visar sanningen

ensam

lägger en hand mot min kind

torkar försiktigt mina tårar

håller ihop av ansvaret

försöker andas

Skickat via Blogsy

förled mig in i beslöjande vackerhet

läk mig med din kraft

jag vill blunda och höra vattnet porla ur livskällor

lyssna drömma smaka

väck min kropp

smek mig ur min livsexil

kyss mig med ditt blods hetta

jag vill se och känna föreningen i våra lågor

känna brinna dansa

hela min ande

le mitt hjärta varmt

förför mig till branten av vår avgrund

jag vill andas dina dofter in i mina tomma lungor

finnas leva älska

Skickat via Blogsy

jag kan ännu se dig stå där

vid sängkanten

du spottar när du talar till mig

talar om för mig att det finns andra

andra som vill ha dig om jag inte ställer upp

jag var så ung

så rädd

så stolt

dina händer knyter sig rytmiskt

synkront med dina käkmuskler

när jag försöker resa mig slår du mig tillbaka i sängen

mitt enda vittne är död

henne dödade du

ni dödade henne

ni som tog hennes kraft att orka leva och glädjas

jag vet inte om jag lever

kanske andas jag för att hämnas

men känner ingen hämnd inom mig

jag vill tvätta min själs ögon från minnet av dig

fräta bort alla spår av sorg du slog ner i min kropp

orden slet bort min hud hårdare än dina sönderspruckna händer

inom mig finns en verkningslös vrede som aldrig orkar flamma upp

apatiskt flämtande över det oåterkalleliga

mitt liv

du stal det inte

du fyllde det

med skräck som skymmer mig som ett liv dömt till mörker

då

på min födelsedag gav du mig mitt öde

det var lätt

jag var redan en gjutform att fylla

ett skrämt hjärta att slita itu

ett slaget barn på väg ut i livet

du dödade oss

din väg är kantad av liken efter dina kvinnor

bara jag andas än

jag andas än

om ett år fyller vi jämt

din ondska och jag

Skickat via Blogsy

min kropp formades helt efter din

i trånga oupplysta gränder cirkulerar allt mitt liv

leken är tyst i försiktighet

vilsefaren bland stigar i skog jag ej känner

i oordnad ordning uppehåller verkligheten mig

vill leva och användas

ge av min eld

den är här

jag är här

alltid

dopar mitt sinne med drömmar

små små trådar att hålla mig fast vid

genom mina inre katakomber förlitar jag mig på irrblossen av orden

de du ristat i mitt hjärta

dina bomärken vid mina portar till tilliten

den har bara du och du förstår inte

jag är ingen karusell du behöver hålla i rörelse för kärleken

den är här

jag är här

alltid

precis där du lämnade mig

du kan inte fly den

inte heller jagas av den

lika säker som nattens mörker som omsluter oss

inte född ur stjärnljusens sken

flammar utan syre

jag ger dig sanningen om och om igen

den är här

jag är här

alltid

Skickat via Blogsy

en droppe blod min magma att glödga

en kyss mina andetag att uppnå orkanstyrkor

du rörde mig när ingen såg

sa när ingen hörde

viskade i våra nätter

fann där inget hade funnits

nu står jag här skälvande med eld och stormars kraft

i tystnad

i tomhet

i blindhet

död och full av liv

en naturkatastrof utan universum att vibrera i

Skickat via Blogsy

formades för dina händer mot min längtande hud

jag älskar dig som kvällshimlens rodnad

åtrår dig som öknen längtar efter regnet

en hägring i hopplösheten

eller en hoppets oas

mitt hjärtas värld ser inga gränser

himlen rodnar när jag faller och längtar

åtrån dansar med mina ängars älvor

bortom förnuftets verklighetsväggar lever min kärlek

till dig

till oss

Skickat via Blogsy

min sorg är längtan som ler i förälskelserus

som andas och skriver ditt namn i imman på mitt frostiga hjärta

som ler och fångar den salta gråten på min tunga

jag brinner när jag fryser

välver i min förlamning

extasen vilar i min döda kropp

blodet har stelnat i förtvivlad längtan

runda höfters smärta rider dina drömmar

en lustens mara född ur eldsslickad jord

kvävd famlar mina ådror efter blodet du fann i mig

i det svarta kolet faller vissnade blad av liv

en förmultnad skala av känslor

i askan som var jag

Skickat via Blogsy

varje andetag slukas av evigheten

sveps bort i vind mot slutgiltighet

ingen blir inget i alltet

så du kan dricka mig i källors vatten

andas mig utan att veta

men slippa minnas

inget tänka

jag bara fanns

Skickat via Blogsy

nakna armar förgrenar sig ut ur ljuset

mot vemodets svarta himmel

där det mist sin kraft

försöker med slutna ögon minnas hur kärleken smakade

manar något skirt

varmt

något

tar tankarna i handen till kittlande rosenblad mot mina fötter

ljumma vindar som smeker ljuvt och milt

till darrande löv en sommarlen natt

blygsamma regn som får min kropp att skälva

läppar som återhållet väntar sin kyss

men jag älskar inte så

min redan brinnande hud älskar

som solen får björnlokans saft att bränna

min vind är en storm som välter tusenåriga ekar

jag bär vrål från vulkanens mitt

flodvågen som sköljer över hela världen

virvlar hudlöst ut honungsnatten

mot stjärnors oändliga rymd

drunknar naken för att andas

faller handlöst ner i lavas krater

dricker mig otörstig av dig

älskar mig långt bortom gatljusets honungssken

Skickat via Blogsy

medan mörkret sakta faller till föga för gryningens ljus

ser jag lugnet ännu vila i dig

de sovande andetagen fyller orden du kommer ge mig idag

tankar leker sig fram i snillrika formationer i ditt inres himmelsrike

som molnen en sommardag

i dina ögon landar nattens alla stjärnor när dagen gryr

vid ditt sinnes lägereld blir jag varm av liv

Skickat via Blogsy

allt finns om och om igen

den boll jag kastar kommer alltid fram på samma plats

studsar genom slumpens tunnlar för att landa vid mina fötter

eoner är tidsormen som ringlar kring min kropp

varje fönster mot ekons fotavtryck är samma röster i omloppsbana

det obegripligt ogripbara är bara livstunnlar i vår synvilla av verkligheten

jag fann att livet är en ändlös gåta med alla svar

att jag överraskas av det förutsägbara

lever i ett repricerat facit av händelser

himlen är egentligen alltid blå när mina ögon skyms av årtusendens tårar

gråt återvunnen i oräkneliga led av sorg och glädje

som vattnet i varje droppe som kysser min kind

som varje kyss vi alla saknat på våra läppar

Skickat via Blogsy

ser den krackelerande ytan sakta spridas för mina ögon

plötsligt blir det fula vackert

kaos fylls av en svävande oordning

mitt i mitt skratt måste jag likt barnet försöka en gång till

och en gång till

tills hela världen vrider, brister, bänder sig till omöjligheten

vassa knivblad faller genom min tavla

förstenas i mosaiken av helt som fallit samman

som stilleben av perfektion i en trasig bild av världen

fragmenten av kvinnan som kanske är jag flyter förbi

hennes blå tårar bildar en flod vid mina fötter

en livets flod som inte formas av vattnets mjuka linjer

i glaskrossad kantighet ser jag mitt blod färga tiden

smeker ömt min skapelse för att andas en grynings guld

in i sammanfallandets frostgrå kyla

ljus och mörker älskar sig fram i en kompromiss

och jag är klar

min värld är i trasig perfektion

hel i alla sina skärvor av liv

Skickat via Blogsy

sanningens eldsflugor lyser i natten

vågar inte längre lita på ord

på leenden

på trygghet

tystnaden bär skriken efter ro

jag har tagit fosterställning emot världen

jag vill födas

ta mitt första andetag

falla

fri

Skickat via Blogsy

mina fingrar flätades samman med ditt blod

längs din huds kärleksstigar min tunga lekte

det borde alltid vara så

i åtråns bränningar möttes våra ögon

våra kroppar bar sitt eget epicentra

vi levde sinnesrusande i våra dofters dimmor

det borde alltid vara så

ser mina nakna ben slingrade runt dina

min mun bär en ständig längtan efter din

med dig är jag eldens gudinna

det borde alltid vara så

Skickat via Blogsy

du har vingar om du vågar tro

jag vågar inte falla

där finns ingenting

inga vingar som fångas av vinden

inga händer tar emot mig

ingen tröstar när jag slår mig

livet är alldeles för stort för mig att famna

för litet i mitt kosmos att finna

nycklarna svävar som planeter

i tyngdlöst ingenting av allt

ge mig vingar som bär i ljus och mörker

i alla rymder

i alla mina tankar

i hela mitt varandet

Skickat via Blogsy

blommande trädgårdar och fyllda kakfat

en perfekt fasad som dolde ett liv i skräck

stolta bilder på renoverade kök

som undkom raseriet med hårsmåner

till och med tingen fick slagen där de inte upptäcktes

jag ser en kvinna som gömde sig i ärvda manskläder

flykten i kroppen när en hand ligger om mig

sorgen i ögonen när jag ser på de små barnen

lögner som behövdes i ett liv av rädslor

poser och roligheter som teaterscener

jag minns inte namn på människor som passerat

känner inte igen ansikten som firade våra högtider

vackra platser är bortraderade ur mitt minne

i nuet ser jag i alla fall mig

i sorgen finns i alla fall jag

jag slänger mitt bagage på glömskans eld

går för att finna mera av mig själv

går för att vara jag

Skickat via Blogsy

ganska ofta

vill jag vara blomman

som någon faller på knä för

varsamt och respektfullt älskar

bara ibland

ganska ofta

vill jag vara kärleken

någon inte kan hålla tillräckligt nära

utan att sprängas av känslor av lycka

bara ibland

ganska ofta

känner jag mig som en sommarvarm vind

där

men omärkbar

viktig och oviktig

ganska ofta

känner jag mig

bara som bara

Skickat via Blogsy

knackar djävlar på min port

trött lyfter jag mitt huvud

lyssnar knappt

öppnar inte mer än på glänt

med de står där

river med sina klor min dörr till igenkännlighet

påminner mig alltid om att jag inte får glömma

att hur mycket solen än leker mot min hud

så väntar de där på mig

Skickat via Blogsy

säg törstar du mig?

din tungas spets slungade oss in i stormens öga

där vi slets sönder för att falla hela samman

allt du väckte

allt jag törstar

finns plötsligt där

i oredan runt min kropp

i min tomhet fyller den mig

hungern

törsten

livsgnistor i ett evigt mörker

ord kastade runt mina fötter

hopp i hopplöshetens ekande salar

jag är vilsen i skönaste skogar

min törst är som fönster i rummet döden

törstar du mig?

Skickat via Blogsy

du är så vacker

men min mun är förseglad

pressad mot dina läppar

för att inte tala inför döva öron

vill du nå orden måste du borra

mitt hjärta med din tunga

väcka mig

jag finns där

där du lämnade mig

naken och lika hel

men tyst

för dig är jag tyst

i en skrikande tystnad

du skulle höra

hur tomma salars väggar för orden

från vägg till vägg

mitt i min tronsal står jag

och minns

ler

gråter

när jag ser passionens ekon färga väggarna

med mina händer målar jag med min tystnads skrik

förevigar oss

bevarar orden

för dig

Skickat via Blogsy

hjärtat

som ett nyfött barn

en fridlyst blomma

stannar i livet och ser

kärleken

där när jag ler mot den okända

för att inte ögonen ska avslöja djupet

dit ingen får följa med

där

med frusna händer kupade om den varma koppen

mojnar andetagen

minnen söker sig som en lekfull kyss i min nacke

om jag öppnar min mun förstår ingen

fri släpper jag min känsla

sorgen

rädslan

glädjen

att flyga i rymder jag inte ser

men låter mig leva i

tyst

ensam

men fri

Skickat via Blogsy

ångade runt våra heta kroppar

vi älskade under himlar ingen sett

sprängde livets väggar av kontroll

med stålets otvetydiga skärpa

skar du bort alla mina ärr till perfektion

med rovdjurets hunger slukade du mig

tills jag var hel

du drack min själs alla tårar

till lidelsens kam

från kättjans djup till forsens rytande

föll vi ut i oändligheten

evighetsförenade

i eoners oskiljaktighet

där dansar vi lustens rytmiska toner

till vår dans

lapar ur våra livsbrunnars outsinliga sinnlighet

vi dricker våra hjärtans rena blod

i vår djuriskhets kärlek

i vårt renandes himmelseld

slickar våra tungor läppars håg

i vårt helvete finns vår himmel

Skickat via Blogsy

blommor förlorar sin doft

regnet faller bara när det behövs

om solen skiner på strikt givna dagar

jag förstår det inte

förstår inte händer som slutar smeka

leenden som vill men inte ler

känslor av ömhet som inte visas

ord av kärlek som dödas i tystnaden

min hand smeker mitt sovande barn

torkar hennes tårar när hon lekt för nära

följer i hjärtat hennes skratt när hon dansar balett

naken från toaletten

allt som är liv

blomman bryr sig inte om snön

falken seglar mot den blå himlen

regnet kysser mina tårade kinder

precis i rätt ögonblick

jag vill ta din hand och bränna dig

kyssa dig tills du tappar andan

älska dig tills du förlorar din kontroll

somnar av lugnet vid min kropp

istället blundar jag

flyger med falken i skyn

gråter med regnet

kysser mitt barn som sover

lever

och längtar

Skickat via Blogsy

slickas av tungor i mitt inres eld

vågar du gråta vid min månes sjö av tårar

flyga högt inom min själstillvaros rymder

låta våra fingrars blommor smeka samma ängar i blom

stilla ser jag din ande resa sig i skydd av din natt

sväva i lustfyllda skyar bland mina himlar

dina läppar skvallrar i tystnaden om ditt hjärtas sårbarhet

jag kysser dig för att jag älskar

lever i din dröm om liv

andas

i våra hjärtans längtan

Skickat via Blogsy

gav du mig vingar som bar till hoppets klippa

Skickat via Blogsy

till alla orden

som fyller mig

samla mig

finna mig

besinna mig

allt är du

allt du är rädd för

allt jag vill

förstår inte

kraften

makten i orden

så faller jag rakt in i den virvel av känslor

tornadon av hjärtats röst

vilja

faller

svag

svag fallen ur naturens kraft

vid dina fötter

med en skadad fågels trötta bröst

varje gång

jag fallit

jag flämtar efter oss

törstar av längtans ökenvindar

förtvinar av tårars salt

så porlande ändå

denna flod

av lustens talan

händers längtan

hjärtat i mitt sköte

ibland tänker jag att jag borde sluta lyssna

Skickat via Blogsy

minnas spåren mina läppar följde på din kropp

tystnaden när tiden hade stannat

där, då när vi hade älskat

hur jag memorerade med mina fingrar

smekte ditt ansikte

kysste lätt när jag egentligen ville

när jag egentligen ville lekfullt nafsa

gränsla dig

locka dig till mera

jo, jag minns

minns allt vi sa

allt jag tänkte

varje linje kring dina ögon där du låg med slutna ögonlock

leendet

det där lilla nöjda runt dina läppar

jag minns alla orden och drömmarna

hur det kändes att le med hjärtat

vara förtrolig

mina läppar minns

min hud

min tunga

älskling jag glömmer ingenting

men egentligen vill

egentligen vill jag lekfullt nafsa

gränsla dig

locka dig

som om livet och hjärtat lekte

en gång till

Skickat via Blogsy

så känns det

jag vill kliva av

vill sträcka mig en hjälpande hand

ta hand om mig som jag vet jag vill

så

så vill jag att det ska vara

lugnt

fridfullt

handlingskraftigt inom mig

men istället vill jag bara kliva av

ge upp

skita i mig

livet

kampen mellan ilskan och sorgen

ibland måste jag bara gå

låta dem hållas

låtsas att jag lever

en stor själs alla drömmar bor i en alldeles för liten boning nu

så mörk

så inte ens med livsljuset i min hand ser jag framtiden

jag får inte kliva av

hur lockande det än är

men jag vill

ta mig i min hand

ge mig absolutionen

följa mig in i ett ljus

där allt känns lätt

Skickat via Blogsy

kysser du mig i gryningens gyllenljus

älskar i tystnadens sista stund

jag finns bara här

jag finns bara nu

likt nattens våta dräkt

dunstar mörkret för dagens ljus

vilar dold i det honungsmjuka

önskans dröm falnar skoningslöst i dunklets försvinnande

jag fanns bara där

jag fanns bara då

min kärleks lek en smekning mot din nacke

medan dagen söker svaren

vilar jag i din nattängs väta

medan du saknar våra andetag

andas jag för oss

bara här

bara nu

Skickat via Blogsy

du log och vattnet var salt

min hud bär drömmens alla känslor

jag vill inte väcka den

vaggar under min yta av liv

jag dricker dina tårar

låter dem finnas för alltid inom mig

om du hade älskat hade vi aldrig mötts

om du hade älskat mig hade du inte

ser du inte det?

ser du inte det svarta vattnet bakom oss?

kärleken som inte finns

jag vill vada med dig i mina kupade händer

varsamt sätta dig i det klara vattnet

långt från oss

långt från allt som är trasigt

med tårar ler jag när du älskar

vattnet är salt

men du älskar

väck mig inte när jag skonsamt försvinner

långt bortom ditt hjärtas horisont

Skickat via Blogsy

och min själ sprang rakt in i en vägg av stål

jag fyllde mina lungor av Ishavets kalla vatten

brände mig hudlös i den hetaste masugn

så blev allt stilla

liten och skör föddes jag i din famn

din hand skapade min kropp på sin väg

det skar i mina lungor när jag försiktigt

nyfött

andades mitt första andetag

jag fyllde ett hav av mina tårar

jag fyllde ett hav av mina tårar

Skickat via Blogsy

bjuder dig till mitt mörkers hav

eoners ocean

låt vemodets nymfer dansa för dig

sinnnesförkroppsliga hemligheter

leende förföra

min sorg

min sanning

jag blir rädd när du säger att jag lever

att mitt mörker är mitt ljus

när mina sanningar byter skepnad

vill virvla bort

försvinnna

finna tillbaka till trygghetens djupt

där jag känner mina gravar

mina gömslen från livets rov

du säger att jag lever

jag ler och går sönder

blir hel

så hel som jag inte är

Skickat via Blogsy

ansiktet mot piskande hav

rädd

beredd

där står jag

öppen för stormen

sluten för kärleken

ljumma vindar skär min själ

en själ van vid smärta

skriker högt för att skingra alla orden i vinden

jag är rädd att såra genom att finnas

isdrottningens kalla tårar blandas med Rans ilskeskum

en sorgens förbittring vrålar i bränningarna

jag önskar så att min orosocean mojnade

så jag lugnt kunde falla på knä i ett kärleksfullt månsken

andas utan fasans flämtningar mot min nacke

känna friden smeka mitt sargade hjärta

jag önskar så

Skickat via Blogsy

från skörheten sipprar blod

ut i det tomma intet

möter kärlek

möter skräck

möter den trasiga helheten

glödhet lystnad omsluter

den ständigt närvarande rädslan

livslängtande läppar drömmer sig bort

förskingrar bävans tunga moln

det är så kraften av gott alltid vinner

i kyssars minnen

jag vill alltid minnas

bäras av våra vågor av eldars lust

beröringars deltan översvämmar min hud

stjärnljusens alla strömmar vibrerar ännu i mig

lockar mina leklustssinnen

i dimmors dolda världar möter skörheten styrkan

trasiga andetag andas in helheten

blodfylld sanning etsad av kärlek och skräck

Skickat via Blogsy

av längtan

efter din hud att behagfullt smeka

tänk

tänk om jag fick väcka dig nu

kyssa dig varm in i dagen

min tunga smaka din

så ville jag det vore

din smekning skulle slukas av min kropp

sprida en arkipelag av leenden inom mig

öar byggda av kärlek

med dig ville jag stå bland piskande vågor

se stormar bedarra

vråla i rytande havsgudars raseri

i mörkret ser jag mina händer stråla

av längtan

tänk

tänk om jag fick väcka dig nu

Skickat via Blogsy

min mun finner din när jag blundar

du sover

jag smeker ömt ditt hjärtas hemliga rum

bor jag där?

finns jag liksom du i mitt?

mina läppar vibrerar när du svävar in i mitt medvetande

sträcker sig som blomman mot solen

längtar

viskar tyst ”kyss mig”

flyg med mig mot kärleksrum

älska mig till tyngdlösa själars himmel

älskar du mig när du sover?

bortom förnuftet och förståndet?

jag kysser dig varje dag

när du sover

bor jag i ditt hjärta då?

Skickat via Blogsy

alltid

du förstår inte min evighet

det rum i mitt hjärta

där våra ord alla samlats

där vi är vi i all sin sanning

när du vänder mig din rygg

skriker mitt hjärta ännu högre

klarare blir alla bilder

verkligare min kärlek

tigrinnan river med sina klor

slickar sin doft mot din kropp

vi är kampen

eldens dansare

rymdplasmans förkroppsliga ljus

jag vill slita dig i stora stycken

tills du är hel i mig

svälja all din sav mig otörstig

du förstår inte min evighet

att jag är naket bara din

Skickat via Blogsy

för varje kyss jag inte får

jag längtar mig ihålig

sörjer mig tom

motar drömmar om mina läppar mot dina

lystnadsryser av dina minnen mot min hud

jag skjuter trånad från mitt väsen

nonchalerar blodet som vill rusa

mot ljuset du fyller mig med

genom att bara existera

jag bär solglasögon med mörkaste glas

stirrar mig blind mot verkligheten

smakar försiktigt på erinringens sinande källåder

förväntar mig vakna till ingenting

Skickat via Blogsy

fyllde min själs ocean med liv

liv i hoppets enda droppe

tillitens rara fulländning

innanför hjärtats tunga portar

slickade rädslan mig ren med sin eld

förlät mig i heta lågors skrik

du förlät mig

gav mig rätten att andas

gav mig kraften att älska

fyllde bägaren med ditt elixir

älskade mig

älskade

Skickat via Blogsy

skonar den lena huden mot hårdhets bränningar

din tunga slickar mina sår rena

läker mig med din hetta

ur kättjekälla springer åtrå

som djupens magiska pärlor

glittrar vår hud i vågors skum

havsgudens läppar rör vid mitt namn

jag följer dig i virvlars dans

i förvildande lätthet mellan vakenvärldar

mina läppar smeker dina fingrars blommor

kysser dina höfter redo att mötas i våldvilda vågor

med all min trolldom väver jag dina sinnen

i förförelsens daggfyllda nät

glänser vår kärlekssav

glittrar i kapp med lystnadens skratt

en naken kropp vilar i bedarrande havsrand

min tunga leker mot din mojnande hud

i källor av hågnadens djupaste brunnar

vaggar vi hela i daggen

Skickat via Blogsy

punkterat mina lungor

slagen har färgat min själ

vilken färg har rädslan?

jag är broderad av stygn som ingen ser

ärrad till oigenkännlighet

men jag är här

gömmer mig i lotusens krona

baddar mina sår i tårblandad dagg

jag är här

inte död

inte återuppstånden

men trots allt

jag vill inte hämnas

jag vill le tills du försvinner

bränns som vampyren i solen

jag ska bara minnas hur man gör

lära mig att gå

igen

lära mig att tala

utan att kvävas av gråten

min kvast rör sig i vemod när jag sopar

renar mitt jag ännu en gång från smutsen

du lämnat på min bonings uppfart

jag är här

på något sätt

på något sätt ska jag sträcka mig

hitta stoltheten över att jag är jag

på vilket sätt vet jag

djupt inom mig

i mitt sega, ärrade hjärta

vet jag

ingen ska slå mig igen

Skickat via Blogsy

försöker se självhatet genom förnuftets ögon

förbi min våg av illamående

säg inte att jag är fin

ge mig inga komplimanger

det är det säkraste sättet att mista mig

jag är så rädd att mitt hjärta för evigt förfryser

rädd att gå sönder en gång för mycket

rädd för tomheten som spränger mig

min hud minns inte längre kärlek

mitt hjärta springer i panik om du ler mot mig

jag vill skaffa sertifikat på min pest

visa, ett kors att bära för att skydda dig

men så vill jag också leva utan rädsla

vill nypa mig och känna att jag lever

inte tro mina ögon

förstumma mig

i ingenstans är jag rädd för alla

ögonkontakten

leker levande och springer mot döden

vill släppa taget och snegla mot liv

tro

hoppas

våga vänner och le

ibland tror jag att jag är underbar

för att falla

somna om

jag är så rädd att behöva gråta igen

så jag inte vågar skratta

så rädd är jag

Skickat via Blogsy