Archive for the ‘dikter’ Category

Loss of the inner child

14 juli, 2014

in the loss of the inner child

we search it’s hand in the darkness

separated, yet together

walking the shadowy catacombs

longing for the reconciliation

eternity.

20140714-185457-68097518.jpg

(Pained by Labinot Zalli)

Existens

8 april, 2014

parerar livets alla möten likt en kameleont

en skugga, ett hologram av mig själv

ler och konverserar som det förväntas av mig

bryskt slits jag in och ur min kropp

betraktaren, aktören ur samma blinda källa vattnas

berusad av förnuft

dansar bilden av mig på livets lina

med en känsla av att alla balansnerver slagit knut på sig själva

jag skulle le om fallen inte vore så skrämmande höga

om inte stuka själen en gång till gjorde fullt så ont

med rakblad skivar jag tunna lager till kännedom

får så ännu tjockare pansar runt min varelse

murarna tjocknar, förstelnar mig i den sociala dansen

i blickar dör ljuset i mina ögon

som smutsat glas, ogenomskinliga för den som söker djupet

mina ärrade trumhinnor blir stumma, vidarebefordrar inte längre budskapen

jag har lärt mig att nicka lika mekaniskt som en studiopublik aplåderar

jag flyr om jag kan

kan jag fly?

kan jag få hologrammet att lura omvärlden tills jag hunnit tillräckligt långt?

jag minns plötsligt att jag inte är magisk

låter illusionerna smälta bort

det räcker att se med döda ögon för att försvinna

bli osynlig för medmänskligheten

min tjocka hud är inget skydd från andra

utan mot mig själv

handlöst faller jag ner i den klippfyllda ravinen

till synes oskadd ner i min isoleringscell

utan förmåga att klättra upp igen

utan en andra chans, vunnet liv i spelpotten kvar

 

Vid vårilsken å

2 april, 2014

 

stilla vid vårilsken å

drömmer jag om elden

kraften jag söker åter

långt där inom mig

blygt spirar vårens första grönska

upp ur multnad vinterjord

när kommer min vår åter?

när vaknar jag stark ur min grav?

jag lägger händerna runt det spröda livet

i hopp om att smittas av dess iver

att sträckas mot ljuset ur min långa vinters sömn

än gråter mörkret mina tårar

i tystnad föder mig nattens kyla

ord är flygande svärd i min kropp

jag kommenderar min lungor att andas

att ta ett steg till i varandet

allt medan ännu en vår bryter upp ur vinterns tjäle

mitt blod är ännu fruset till is

i mina ådror flyter frostens skärblad

jag vill spricka ut i blom

låta min eldstunga smeka med heta lågor

mina frusna händer brusa av värme när de älskar

en vind än av vinterkyla famnad smeker fuktiga läppar

för mig tillbaka in i mitt nu

tårar när livet i mina händer

kysser en dröm om våren

där vid vårilsken å

 

Jag önskar dig allt gott men räcker inte till

23 mars, 2014

vi skrattar åt deras fylledumheter

hejar på när de rakt in i glömskan går

ger dem status för deras olycka dagen efter

jag känner kväljningarna stocka sig

önskar jag kunde sträcka ut min hand

något göra för just dig

jag vet inte ens om du vet att jag finns

att jag ser och lider med din sorgefärd

hur du ömsom raljerar över ditt liv

ömsom gråter i självförakt

önskar jag kunde sträcka ut min hand

hjälpa dig vara rädd om just dig

men vem är jag att lägga mig i en okänd människas liv?

som känner precis som du alldeles för ofta?

bara för att jag inte har samma sätt att plåga mig själv?

jag önskar så att jag vågade sträcka ut min hand

jag hade styrkan att finnas för dig

 

Alla längtar

23 mars, 2014

stack in huvudet i en bikupa av er längtan

bland alla ropen efter kärlek

en famn av trygghet att vila i

förmätet

kändes det att sälla sig till kören

när så många redan fanns där

översvämmade av behov

 

så jag backade obemärkt undan

kupade hand över hjärta

tystade min dröm

min trängtan

bad den endast finnas där diskret

 

ibland kikar jag in och lyssnar

någon ropar ännu

andra har sitt mål funnit

mitt har slutat höras

lärt sig tala med mycket små bokstäver

nästan inte finnas alls

nästan inte finnas alls

 

Fängslade i formbarhet

21 mars, 2014

vi var alla fångar i framtiden

på plattformar mellan himmel och jord

en strukturlös tillvaro i burar av glas bland molnen

skenbara nyanser i en oändlig vidd

utan mening men med längtan till allt

till ögonblick släpptes vi fria

försökte springa ifatt för att se dig försvinna

tillbaka till ett nästa ögonblick

ensam fick jag möta den korta frihetens vågor

renade mig i min längtans blåa sjö

innan klockorna åter samlade till fångenskapen

instängd lyssnade hungern till samtalen

slukade orden

tankar av förnuft

av visdom bara frihet mättar

försiktigt öppnade jag min mun

över torra läppar trevade mina händer

svalde av ofrihet mina fraser

fångenskap och stumhet

i parallell livstid fängslade i samma universum

möten genom härdat glas

i det vita alltet fanns vårt mörker

i oändligheten vår begränsning

obetydliga möten skymde de livselixira

det banala dränkte intellektets svält

jag försökte måla dina tankar med telepati

i ett hopplöst vakuum talade min längtan

utan att fångas upp av din själ

tills drömmen sakta förtvinade

i ett formande av meningslöshet

uppgivenheten tonade ut i tillvarons oföränderliga gråskala

anpassades till ett liv i glasbur

förevigades till ett formbart intet

 

 

 

När ingen längre hör

2 mars, 2014

regnet kysser håret till tröst

som änglars hand vid barnets säng

klänningstyg dansar i saltad vind

och där står jag

hudlös i tysta skrik ingen längre hör

formar orden med sköra händer

försöker fånga din blick i min

den svävar som sårad fågels dun ut över havet

tyngs sakta ner innan de når horisonten

innan orden når min stämma

till sand faller tystnaden

begraver mina fötter

fast i det skärande ödet

som bryter ner min ömmande hud till sår

stumhetens sorg fjättrar min kropps sista glöd

och ut över havet svävar en glömd själ i sin sista eldsflamma

osynlig

för att åter bli hörd

formar orden med nyfödda händer

försöker fånga din blick i min

 

 

Allt jag är

17 februari, 2014

faller genom nattens himmel

i längtan efter hopp

fångar snöflingor på törstande tunga

likt stjärnor ur mörkrets hav

hjärtats röst slukas av tomheten

ögon förlorar all sin glans

i ingentings svarta vatten ödet drunknar

existerar i ständig skymning

ur öppna vener blodet sakta lämnar sin kropp

att andas skär som frosten

skändar varje cell född till liv

smälter snön med förlorad hetta

dödar sakta allt jag är

 

 

 

Verklighet

31 januari, 2014

alla drömmar i ögonvrån

en trötthetens flimmer i verkligheten

i livet

som jag är så trött på och älskar

behöver fly

villfaras

faras dit jag vill

mot det overkliga

avbrottet

vid spisen försöker jag fånga drömmen

hålla den i mitt hjärta

så pass länge så jag hinner med

att lyssna till den

höra orden den förmedlar

känna den gunga i mina höfter

dess arom på min tunga

mina tankar har förlorat sin mottagare

virvlar fria i sönderslagna rum

studsar vilsna mot cellers väggar

desperata

utan min förmåga att längre höra

i mitt moln av verklighet

Minnesfyllda tomrum

17 januari, 2014

min mun mot din hals

jag säger ingenting

mina ord har fastnat i din tystnad

i mina händer förtvinar smekningar

alla avsedda för dig

ibland pulserar blodet i mina läppar

jag undrar alltid om du tänker på mig just då

innan tomheten åter flyter i i mina ådror

jag kan höra den

känna den som en minnets vålnad i min kropps alla tomrum

ett lugnets vakuum sjuder

medan jag lever i skuggan av min åtrås död

om jag aldrig vänder mig om

ser jag inte saknaden

men inte heller lever jag då av de andetag du gav

mina ögon

som jag tror har slocknat

har sin stig

en pulsåder att blint följa till min själskälla

jag ser dem smita iväg då och då

förlora sig i sina minnens längtan

berusa sig i min för evigt fyllda brunn

djupt där inne

där min tystnad inte når

där min tomhet aldrig får tillträde

min mun mot din hals

jag säger ingenting

men

tänker du på mig

när blodet pulserar i mina läppar?

 

 

 

I bruset av verkligheten

28 december, 2013

allt det där vi inte säger

jag vill hålla om dig

tyst

låta mina händer säga ”jag förstår”

uppslukas, berusas, av varandra

stunden

ridas av lusten

låtsas att vardagen är bruset från en stad vi just nu flytt

låta vår huds mjuka längtan vara en glödande eld vid vår strand

för jag förstår

när skärvor från dina ord får mig att blöda

när din tystnad fryser mig till is

att vi ändå finns

en annan dag

i ett annat rum

inte är borta, bara trötta i bruset av verkligheten

 

Prokrastinerar döden

10 december, 2013

 

 

jag skulle dö på julaftonen

så hade jag räknat ut det

platsen var vald

hunden skulle få följa med mig

mina mest privata ägodelar likaså

det är två år sen nu

jag lever alltså på övertid

prokrastinerar döden med andra ord

numera tänker jag nog leva

eller vara vid liv

för att jag måste

inte vill

 

samtidigt är jag rädd att bli dödad

ska jag dö ska jag göra det själv

inte i en blodpöl på gatan

som det är tänkt

av någon anledning är jag hellre självmordsstatistik

än en av alla obetydliga kvinnor som mördas av andra

men jag måste

hålla mig över en yta jag inte vill vara kvar på

för att jag måste

inte vill

 

varje dag ser jag det vackra i livet

varje dag känner jag paniken över framtiden

varje dag möter jag förståelse

men ännu mera grymhet och bristen på respekt

jag fångar hungrig ögonblick att andas i

men fyller mina lungor med giftig hopplöshet

i en vardag där allt handlar om ett pussel med de sista mynten

för att jag måste

inte vill


jag har tankar och idéer

om kvinnofrid

om skuld och skam och dubbel bestraffning

men jag orkar inte agera

oftast inte ens reagera med mer än en suck

i mitt döda liv känner jag mera liv än någonsin

levande begravd har jag klöst mina fingrar blodiga länge nu

på något sätt måste jag

fast jag inte längre vill

skjuta upp min död

för att jag måste

inte vill

 

Jag tänker

4 december, 2013
 
 

 

 

jag tänker att ni är nakna

ofarliga och sårbara

där jag går under frusna stjärnor

jag tänker att om jag ser er så

så ska jag våga möta er

i min månblanka rustning

jag tänker att ni är rädda

precis som jag

när vi ser rakt in i dupet av varandras själar

jag tänker att vi finns

under samma valv av himmel

att vi ändå hör ihop trots allt

jag tänker att jag andas som ni

att vi dricker varandras tårar

ur samma jords kalk av liv

jag tänker att jag hör hit som ni

 

 

All that is me

9 november, 2013

 

I searched for souls that could understand both melancholy and joy.

I found spirits with tones I recognized within.

I gathered strength to reach out and be what I am.

And then they flew away.

I feel sorry for that, I think my soul found the right souls, but I do know fear this time, someone else felt it.

I won't judge, I know it too well. I wish we all felt fearless, but that's not how the world looks like.

And life is a balance when carrying a longing soul. I don't know why I miss you, but I do trust my speaking soul.

So I camouflaged all that was me not to scare you.

Although you drifted away, further out on the waves of feelings till you vanished in the horizon.

I'm left with all my hidden fragments, my true colours, all that I didn't dare to share.

When walking beside the fairies, I feel their giggles move like pearls in the dawn to my heart.

An enchanted melody of secrets of the night.

Dew of the night fell into the water as I filled my lungs with the new day.

Morning breeze vaporized the moist of my lips and carried a kiss for you. Did you feel it?

Emptiness fills me with the trust in my strength.

You'll stay and ignore if I only was annoying.

You'd flew of fear, mayby hidden by self assurment of being the untouchable one for the caress of my poetry. You would only hit the horizon if I felt too near the true you.

 

Kärleksakt

8 oktober, 2013

 
 
 
 
först möttes deras läppar
så lätt som den blygaste fjärilsvinge
den söta åtråns blick förvreds till desperationens
där
i ett enda andetag
likt hungriga rovdjur slet de varandra i stycken
drack varandras glödande blod
andades varandras ångande lust
hon blev han
han blev hon
de visste inte var de slutade och den andre tog vid
hud mot hud smälte de samman
delade dofter
delade sav
delade begär
ordlöst fann de rytmen i sin vilda dans
han förde
hon förde
båda följde i oblyg iver
förvrängda ansikten mot gemensamt crescendo
hudlösa ögonblick i stormens öga
i darrande efterskalv möttes deras läppar
först lätt som den blygaste fjärilsvinge
för att där brista av hjärtats eufori
ut i leende läppar mot läppar
mot hennes ögonlock
mot hans nakna axel
stilla andetag mot hennes panna
mot hans bröst
stilla händer mot hans nakna mage
mot hennes varma rygg

 

Act of love

8 oktober, 2013

at first their lips met

gentle like a shyful wing of a butterfly
the sweet glimps of desire turned to pure desperation
there
in that single breath
with the hunger of a predator they tore each other apart
drank each others aglowing blood
breathed each others steaming lust
she became he
he became she
they didn't know where their body's ended and the other started
skin to skin they melted together
shared their fragrance
shared their sap
shared their urge
without words they found the rhythm to their wild dance
he was leading
she was leading
both in impudence eagerly followed
distorted faces to their crescendo
eyes in naked pureity met in the eye of the storm
their lips met in trembling swells of aftershock
at first gentle like a shyful wing of a butterfly
then to burst of euphoric hearts
to meet in smilig lips to lips
his lips to her eye
hers to his naked shoulder
calming breath against her forehead
to his chest
peaceful hand to his abdom
peaceful hand to her warm back

 

 

Genom dina ögon

3 oktober, 2013

min kropp speglas i dina ögon

älskog så berusande i smaken av dina kyssar

våra fingrar möts

likt morgons dimma smeker gryningsstilla sjö

jag känner min hud resa sig för dina händers smekning

mina andetag finna sitt djup

ett hjärta i ångan från vår eld

dunstar ut mot odelbarheten

där alla livets mysterier förvaras i evighetens arkiv

mina läppar längs din kropps stigar

mot vår förtrollade skog

jag blir ditt rå i nattens lekar

din gläntas värmande solstråle vid dagens rand

genom dina ögon ser jag kvinnan du älskar

i hjärta finns du

 

 

In every kiss

3 oktober, 2013

everytime you kiss me

I want to kiss you again

like autumn air

saturated of heather

you intoxicate my whole essence

the sound of your move

sings in my breasts

in my hips

in my yearning lips

my longing embraces my naked skin

like the wistful dance of fairies

you fill my lungs with desire

waves from oceans bring our bodies together

moonlight of a thousand nights

shows us the way through the dark

my hands can't get enough of you

everytime you make love to me

I want to make love to you again

 

I varje kyss längtan

3 oktober, 2013

varje gång du kysser mig

vill jag kyssa dig igen

som ljungmättad höstdoft

berusar du hela mitt väsen

ljudet av dina rörelser

sjunger i mina bröst

i mina höfter

i mina hungrande läppar

likt älvors trånande dans

sveper min längtan runt min nakna hud

mina lungor fylls av åtrås andetag

oceanens vågor för kroppar ihop

nattens månljus leder rätt i mörker

mina händer får aldrig nog av dig

varje gång du älskar med mig

vill jag älska med dig igen

 

Lost

2 oktober, 2013

in the never ending eternity

lost

in holding on to the ceaseless

following a non hidden path

lost

in neglecting me for common practice

let my soul bounce

out into the space of opportunity

lost

in the nothingness

let go of the predictable

be just me

Autumn

2 oktober, 2013

the fragility, the force of survivial

 

time changes apperances

yet

with pride and strenght

my eye seek the beautiness

in the state of age, overdue

I feel togetherness with the fall

both clearence and fulfillment

I feel older, and yet

so much stronger

and frail

 

Secret

30 september, 2013

I carry my secret, hiding it here, in the light

right in front of you for everyone to see

it's you who clearly can see my enigmatic depth

concealed words fills your heart

I give you all my fear and trust

for your spirit to walk along with mine

in shadowlands

all in the open for anyone to see

but just for you to find

 

 

Toutched

30 september, 2013

strong in my fragility

weak in my strength

defused to be toutched under my tough skin

a smile is a trace of the light you brought to my heart

to my indomitable self

you found the path

passed like a soft breath against my cheek

left a secret light within

strong in my fragility

weak in my strength

rebuilding, replacing the track to my heart

enclosing my cape of armor

 

 

Shadows

29 september, 2013

 

shadows danced

wheightless

like lost words in the wind

fooled me to dream

to fly

out there into the nothingness

to the entirety

 

 

 

Mother earth

24 september, 2013

I treasure your passion Mother Earth

your heat and your beauty

I respect your great strength and force to survive

I bow to you as a fragile human held in your impartial hands

I pray and care with all my power for your well being

for you to mesmerize for all time to come

 

 

 

Jag minns inte

24 september, 2013

jag minns inte hur det var att vakna i någons famn

höra någon säga att jag är vacker när jag sover

jag minns inte hur hel trygghet känns

vet inte alls vad det innebär

sakta drar jag handen genom mitt hår

ser in i min spegelbilds ögon

är det bara jag som ser avgrunden där?

på livets klippkant går jag varje dag

håller hjärtat i min hand

undrar om jag ska kasta det där

ner i den djupa ättestupan

ge upp den känslovarelse jag är

excistera

det måste vara lättare

än att andas utan syre

mina ögon talar med mitt hjärta i allt jag ser

min hud förnimmer varje viskning

vattnet smeker mig ofrånkomligt

allt känner jag

vid branten står jag med hjärtat i min utsträckta hand

andetagen krusas utav sorg

blundar för att stänga ute allt

jag minns inte längre varför jag känner

ska jag då gå vidare utan mitt hjärtas drömmar

excistera

glömma allt jag ändå inte minns

 

 

Ingenting dör

23 september, 2013

jag är en skuggbild i dina minnen

en smekning i all vår magi

ut i den helhet den tillhör

låt mig stråla ännu ett ögonblick

ett ögonblick av enkelhet

en droppe liv att återfödas i

stilla andetag mot din hals

mina läppars siluetter viskar

andas vindarnas evighetsminnen

om du blundar förnimmer du mina läppar

min hand smeker för alltid din nackes hud

vi föds och vi dör

om och om igen

en glödande droppe liv i mitt sköte

ger hjärtats rum sitt återsken

till min kropps avtryck mot din hud

min nakna skörhet skälver inom dig

vi föds och vi dör och föds om igen

jag är en evighets skuggbild i dina minnen

flämtande läppar mot din mun

 

Ett sandkorn liv

23 september, 2013

 

nattens sista fuktighet vilar i blommans sköte

mötet i solens ljus ger stjärnor från mörkret ett liv in i dagen

skönheten makten att bära en droppe av liv

födas och återfödas

älska och älskas

daggen glider stilla mellan förförelsens kullar

svävar upp i mättad sötma

en smak av lycka kysser vinden

bär en åtrå till den plats hon vill vara

en droppe ljus möter ökenstorm

en droppe ljus kan ge ett sandkorn liv

lust föder lust

en droppe i blommans skira sköte

förenar dagen och natten

 

Trädens sång

21 september, 2013

nattvinden kysser regnmättad min kind

andas i mitt öra

bär trädens stämmor till mitt inre

en ensam stam med armar mot skyn

ett rop mot en himlen

slut mig i din trygga famn

jag blundar

viskar

håll mig hårt

en kör av moderns röster sjunger för mig i mörkret

från djupet av hennes kött mot hennes himmel

mitt hjärta kysser trädets sky

mättas av livets ande

min själ sjunger samma sång

förenas i en bön

slut mig i din trygga famn

håll mig hårt så jag känner att jag andas i samma andetag som du

mina grenar sträcker sig från moderns jord

möter alla gudars himmel

hör nattens kör susa mot ditt öra

hör trädens sång bära min längtan i natten

mina rop kyssa din regnvåta kind

kom håll mig hårt

 

Levande död

15 september, 2013

brinnande löv virvlar runt min nakna hud

jagad av Månegarm förmörkas natten

slukar min själs sista ljus

Månes kalla altarsken täcks av mitt stelnande blod

jag känner mig slaktad

så varför lever jag?

jagas varje natt av blodtörstig fiende

kvävs i mina egna andetag

en snara av min sorg

min kista bär mina blodiga fingrars spår

mina ögon har tappat sina stjärnor

jag vill skratta

känna lugn

jag vill endast med lupp se mina ärr

hånfulla tungor slickar min hud ren från mina tårars sälta

vassa skär de blodet ur min sinande brunn

medan jag andas än en gång luft fylld av rakblad

saknar mitt skratt

saknar mitt lugn

 

Hemligheten

15 september, 2013

 

jag bär en hemlighet, mitt i ljuset

gömmer den här, framför dig

inför allas seende ögon

döljer det i mig

med stadig blick mot din

ser du klart mitt dunkel

det dolda viskar i ditt hjärta

fyller dig med ord du inte hör

men ändå förnimmer

om du genomsöker hela huset som är jag

alla våningar

alla rum

i all tid

finner du min gåtas svar

på alla våningar

i alla rum

i all tid

förborgad, helt öppet, men omöjlig att se

det är ditt, mitt dolda

måhända skulle du avsäga dig

likväl din, helt öppet men osynligt

min hemlighet

mitt hjärta

 

 

 

Den otåliga men fega

12 september, 2013

Kyss mig då

tänkte jag och vände mig bort

älska med mig då

svepte i mitt hår

rör vid mitt hjärta då

snuddade vid mina fingrars blommor

medan jag flydde ut

ur mina drömmar

ändå porlade min bäck av skrattet

glödde hjärtat av väckt längtan

berördes mitt kropp av åtrån

kände jag och vände mig bort

en ensam stjärna log skälmskt åt mina tankar

medan vinden upprördes av min flykt

ja men kyss mig då

tänkte jag och vände natthimlens sanning ryggen

kyss mig då

 

Tanklös

12 september, 2013

du undrade vad jag tänkte på

jag tänker inte

jag känner

för att minnas

för alltid

mina känslor tatuerar min själ

att bära genom liv

i eoner känna din tunga mot min hud

dina läppars vilja

dina händers djuriskhet

tankar fördunklar nuets avtryck i själen

förverkligar det overkliga

fördummar känslorna

så jag tänker inte

jag känner

för att minnas

för alltid

 

I natten

10 september, 2013

 

den ljumma septembervinden smeker mina nakna ben

havet kysser mina ögons djup

locka dig

drunkna i mitt stormande inre

förenas med jordens kraft i mig

förföra dig

bestigas av naturens kättska andetag

besjälas av råets gäckande dans

älska med dig

likt flammorna i strandens eld

låta blodet brinna med min hetta

andas med dig

i ruset för att synkront mojna i begärens doftande dimma

smeka dig

min tunga kittlande lek mot din hud

mina fingrar finna dina inre stigar till åtråns vanvett

ha dig

i en aldrig stillnande tornado av lidelse

en livets lek i kärlek

det är i natten

jag talar med jordens och havets andar

med eldens flammor och vindens dans

jag ber dem leda dig till mig

för alltid

 

 

En annan verklighet

23 augusti, 2013

det finns stunder där allt finns i ingenting

där ingenting just då är allt

där fingrar som hungriga tungor omättligt slickar

avgrundsdjupa längtanskyssar i otörstiglighet

av lustglöden brända kroppar till den hudlösa tilliten

rädsla sötad av åtråns blindhet

där lockas den gömda lekfullheten ur sitt djuriska mörker

blottas lättjefulla kroppars sanning

där blandas skratten med brunstens vrål

gränser utplånas till helhet

där, mellan andetagen

en reva i universum

där, i en annan verklighet

älskar vi

 

Fången i drömmar

9 augusti, 2013

jag vilar av gråt min glödande panna mot kyligt glas

svag av smärta rycker ögats nerv

lyssnar till mina naglars ylande emot rutan

ser mina fallande händers hopplöshetsdans

i mitt liv vakas min dröm av hotfullhet

en ofri själ i ögats bur

döda grenar växer ur rädslehjärtats mörka trädgård

önskar

drömmer

mot de grönskans världar

som där anas i en fjärran

obarmhärtigt griper vakaren klolikt min dröm

att förtvinas i fångenskapen

dold under dödens mantel

dold i fängslarens leende

 

 

Där vingar bär

4 juli, 2013

sommarnakna fötter i dimmors lustansdagg

dansar längs månens väg till solvarm smekning

till en plats där mina vingar bär

dina ord värmer i mitt sargade hjärta

gör min blick klar så jag åter kan andas

dina läppars alla kyssar vilar mot min hud

omsluter av evigt åtrå väckt

min hand bär spåren av dina

pulserar lystet i min ande

din tungas lek gav mig lavans glöd

min kropp värmer den jord jag går på

förångar nattens kättska sav

girigt slickar min elds lågor livet

dricker dess nektar i längtans törst

en naken plats där vingar slutligen bär

till tidlöst begär förtrollades två skapelser

förenade våra kroppar

våra tungor sammanlänkades i en passionens tornado

två själars djuriskhet lyfta ur sömn

mina nakna fötter i nattens smekande väta

följer månens väg mot solstormars hetta

till den plats där våra vingar bär

 

 

 

Mitt varma blod

24 juni, 2013

jag har levt så många år utan att andas

existerat utan lustflammor inom mig

du desarmerade mig intill hudlösheten

lyfte mitt hjärta med din viljestyrda hand

slukade mig hel med hungerns tunga

stark i min skörhet

spröd i min okuvlighet

lät jag floden av vårt blod bära mig

utan chans att finna en eftertänksamhetens strand

utan kraft att kämpa mot vår ström av eld

våra kroppars vågor dränker mig i livets sav

av åtrå absorberar vi varandra

stark i min skörhet

spröd i min okuvlighet

fann du sanningen i mig

 

 

 

 

Älska

23 juni, 2013

nattens sista mörker kysser med daggvåta läppar ljuset

jag står på mina knän i längtan efter livet

bönfaller det att finnas där för mig

som sommarens vackraste bris smeker du mitt hår

lyssnar till ord från djupet av en själ

faller i en trygghetens brunn av salta tårar

med böjd nacke av vördnad berusas jag av tillitens floder

min rymd brusar i cyklonens mitt

där finner mig lugnet att vila i

vildvirvlande vind att skälva i

min makt och min överlåtelse

där finns du

där finns jag

 

 

 

 

 

Försöker

22 juni, 2013

försöker finna mig

i svarta rädslor som ondskan själv

famla mig upp

ur djupa variga fåror av ärr

slutat skrika i slukande tomhet

”tillit”

ordet döljer inga svårigheter

lita till

vem?

mig?

dig?

försiktigt samlar jag ihop mig

lämnar noggrant över alla mina lemmar

i dina händer

ser alla såren

hör alla skriken

känner lukten av varet

kan du älska det?

 

Det som är

22 juni, 2013

skälvande likt blåvingens första glimt av ljuset

jag fångar livet med försiktiga vingars slag

dricker nyfödd av kärleks nektar

smeker tveksamt nyanserna i min värld

jag är liten och rädd att fångas

rädd att få mina vingar bortryckta

rädd att mista min förmåga att se och känna

född ånyo till en skrämmande vacker tillvaro

vad är verklighet

vad är hägringar i soluppgången

vänder min blick mot skyn

som två starka örnar i en vindars dans

svävar vi

du och jag

vad är hägringar i soluppgången

jag är liten och rädd

men vill fångas

av dig

 

En ärrad själ

12 juni, 2013

min ärrade själ saknar ord

till den väv som håller mig samman

de mönster där jag kan läsa mina stigar

”Du kan få låna några av mig!”

plötsligt står jag med famnen full av lånade ord

soterar dem

lägger dem mot min nakna hud

förnimmer dem som lätta vingars slag i mitt hjärta

släpper dem där i min tomma brunn

hör hur de klirrar i mitt blodlösa inre

där ligger de

tunga

tysta

vilsna

när jag somnar till Sleipners hovar

åskgudens vrede

de följer mig in i mitt rike av drömmar

orden

gåvorna

svävar i mitt andra livs förtrollade dimma

mina tårar bränner bakom ögonlocken när värmen möter mig

här behövs inga ord

vita ark prasslar när de fylls av känslor

orden smeker tystnaden i nattens stilla regn

jag ser det ögat inte ser

känner det hjärtat flyr

drömmer det tankar räds

jag är en ärrad själ som i tomhet skänkts ord

ord till den väv som håller mig samman

 

För mycket

5 juni, 2013

jag är för mycket

min själ har kidnappat mitt förnuft

kliver ur den civiliserade världen

flyter på molnen på den molnfria himlen

jag kan det

jag kan sväva utan lyftkraft i mina vingar

jag kan dansa bland älvor vid min diskbänk

du ser på mig med ögon fyllda av ömhet

som jag vore en hundvalp utan förstånd

men jag är jag

jag älskar fast jag är rädd

jag flyger fast jag inga vingar har

jag är det omöjliga

men jag är också vingklippt

mitt liv har förvandlats till en öken utan oaser

mitt sinne förlorat sina hägringar

jag finner ögonblick av glädje

och rädsla när jag höjer blicken mot horisonten

mina vita ark av framtid förblir så rent vita

samlar mina känslor till ett klot

en blixt att förpassa ut i den svarta rymden

sluter min mantel av järn om mig

jag vill skydda mig likt jag skulle skydda ett litet barn

för jag orkar inte förminskas längre

om jag finner ett eget rum att breda ut mina vingar

en sal att skrika ut all min sorg och glädje

en plats där jag får vara precis den jag är

den för mycket

det lilla barnet i min kvinnokropp

den trötta själen i en värld där ytorna är identiskt slipade

jag vill bara vara jag

utan att vare sig skrattas åt eller tassas på tå för

 

Små stunder av liv

5 juni, 2013

vi är en droppe av lycka

ett ögonblicks bris att andas i

jag vilar min själ mot din hud

fylls av kärleks sekunder

delar samma flämtande andetag

där vi vibrerar av blinda smekningar

vi går vilse i passionens snår

låter eggelsens armar snärja oss

förvildar oss i vår lidelses ångor

berusade av lust möts våra tungor

våra händer söker extasens helhet

okontrollerade brister vi

lyfter ur känslors djupa avgrund

mot stjärnors yttersta spetsar

likt en komet av kraft förenas vi

förenas och blir till vi

 

Om jag vore natten

1 juni, 2013

om mina dygn vore tysta nätter

skulle jag dansa bland natthimlens stjärnor

locka skogsrå och älvor i dimmors extas

bada naken till strömkarlens förförelsemusik

känna tystnaden ge min hud rysningar

mina tårar sveper likt en tröstande hand runt mitt hjärta

min kropp vilar i ljudlösheten

jag släpper min själ fri att finna sin eld i lusten

någonstans dit jag inte når med hela min varelse

som en mor som med kärleksfull hand låter sitt barn leva sitt eget liv

om jag vore natten

skulle en del av mig alltid vara fri

 

 

Som ett träd i vinden

29 maj, 2013

jag ser ett träd utanför mitt fönster

medan löven följer vinden

drömmer jag mig bort

jag ser grenarna föra sig som en dansande kvinna

vinden smeker hennes hud

ett kärlekens par

älskaren sliter tag i henne

ömsom vilt och hett

sedan mjukt och sensuellt

som en hand som smeker hennes hår

jag blir ett med trädet

blundar och ryser

när vindens fasta hand smeker stammen

berörs jag ända in i själen av närheten

mina fingrar förvandlas till löv

sinnligt kyssta av vindens mjuka läppar

i nacken finns min krona

som sträcks av lusten som ilarna väcker

medan himlen mörknar väcks min hud i hågnad

lekfullt ser jag mina händer famla

som de vore sköra årsskott hungriga efter ljus

vindens mjuka tungor lirkar sig lockande över min kropp

en första regndroppe möter min varma lustfylldhet

för att snart skölja fyllt av sommarens värme

en sista kyss med våta läppar

en vind som mojnar efter regnets slut

jag ser ett träd utanför mitt fönster

en kvinna som gungar lätt i annalkande sol

 

 

 

Ibland

29 maj, 2013

ibland

jag tvekar

tar extra djupa andetag

JAG VILL INTE VARA SVAG!

 

men ibland

så innerligt önskar jag

en famn som jag fick vila i

ögon som bryr sig om

tystnad som förstår

 

så ibland

tar jag extra djupa andetag

slår näven i bordet

tar tag i vardagens sysslor

 

för ibland

finns inte för mig

 

I gudinnans rike

29 maj, 2013

jag vandrar naken ut i stilla sjö i månens silvergata

dansar en gudinnans dans till råets spröda sång

i drömmar om att förföra dig till mig

plockar en bukett av stjärnors ljus

ett ljus för varje dröm om dig

sprider dem som rosenblad

på längtans blanka vatten

i dimmors slöjor smeker daggen så min kropp

på nattens älvors våta äng

i min avsaknad utav dig till vemodstårars klang

nattens dofter i min kalk jag samlar

droppar utav kärleks elixir

av lustlig girighet min törstande själ jag fyller

mitt sinnes inre gudinnekraft låter de mig berusa

i tomhänt omfamning vaknar jag där i verklighetens brus

min kropp vilar stilla i ensamhets inre tystnad

med slutna ögon låter jag drömmen sakta sina

en nattens lustgård likt i rännsten rinna bort

upplösas i min verklighets känsloöken

föras bort med mina andetag tillbaka till gudinnans rike

 

 

 

Mitt tomrum

27 maj, 2013

i intethetens oändliga tomrum

vilar stillhetens andetag mot min hud

tystnad viskar stum mot min kind

jag vill stanna där i evigheten

beröras av den obegränsade helheten

lyssna till stämmor burna av vindar ingen känner

låta min ande upplösas för att falla

obemärkt kyssa livet farväl

virvla likt ett höstlöv mot dvalan

så klyvs tystnaden av verklighetens piskrapp

toner från livet jag sägs höra till

tomhetens väggar smälter i larmets masugn

motvilligt andas jag in nuet

stryker min hud med min hand

saknar evighetens tysta läppar mot min hals

kliver ur tomrummets trygga otrygghet

samlar mina tårade andetag

famlar mig in bland livet begränsande väggar

igen

 

Ögats skuggor bär vår eld

23 maj, 2013

i min blick fann du

mitt hjärtas salar eldandar dansa

vid min mun mötte du

en flammande tunga som lekte mot din hud

av mina händer berördes du

som av tusen purpurfjärilar vingars smekning

du såg min själ blunda för glödens brunnar

vågade falla mot mina ögons djup

där blev vi ett med vår längtan

där var det vi en stund av livet

 


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 28 andra följare