Vid vårilsken å

 

stilla vid vårilsken å

drömmer jag om elden

kraften jag söker åter

långt där inom mig

blygt spirar vårens första grönska

upp ur multnad vinterjord

när kommer min vår åter?

när vaknar jag stark ur min grav?

jag lägger händerna runt det spröda livet

i hopp om att smittas av dess iver

att sträckas mot ljuset ur min långa vinters sömn

än gråter mörkret mina tårar

i tystnad föder mig nattens kyla

ord är flygande svärd i min kropp

jag kommenderar min lungor att andas

att ta ett steg till i varandet

allt medan ännu en vår bryter upp ur vinterns tjäle

mitt blod är ännu fruset till is

i mina ådror flyter frostens skärblad

jag vill spricka ut i blom

låta min eldstunga smeka med heta lågor

mina frusna händer brusa av värme när de älskar

en vind än av vinterkyla famnad smeker fuktiga läppar

för mig tillbaka in i mitt nu

tårar när livet i mina händer

kysser en dröm om våren

där vid vårilsken å

 

Skickat via Blogsy

Etiketter: dikter, förföra, förförelse, jag, kärlek, längtan, leva, liv, lust, passion, poesi, smärta, sorg