Knyter handen om orden
Andas tungt av längtan att släppa dem fria som sanningens fjärilar om våren
Varsamt lägger jag dem så på det vita arket
Andas försiktigt för att inget ska blåsa till orättas vetskap
Mina längtande fingerblommor smeker ärlighetens uttryck för allt du är för mig
Min vana trogen ler jag åt att många ord ligger där som samlarens dubbletter
Så flyter sorgen som den svarta ån in i mina ögon och översvämmar
Döljer, sköljer kärlekens saliga anletsdrag ur längtandets naiva hopp
Snabbt samlar rädslans händer ihop min sanning
Skygga blickar söker ovälkommen åsyn
Knyter handen om orden
