Aldrig älskat

 

känner man så, varje gång?

aldrig älskat så

 

kanske

kanske raderar man kärlekshårddisken

fast

det gör man inte, alla rädslor ligger som gömda kluster

 

när jag tänker på dig

ser dig för mitt inre

då sitter jag gränsle över dig

ler, retsamt och förföriskt

 

eller så bankar jag i barnslig ilska mot ditt bröst

gråter, lutar min panna mot dig och ber dig

“snälla, ta hand om mig”

och du stryker mig ömt över håret

 

fast helst

sitter jag med mina ben över dina

pillar dig lätt på halsen, slickar dig på örsnibben

och du skrattar och vältrar undan mig “schas kvinna!”

 

du gör mig hel

ja, det är en klyscha men det är sant

jag vågar vara arg, glad, retsam, kåt

och jag vågar gråta, du vet

 

jag vågar egentligen aldrig gråta

så jag vet

på riktigt

jag har aldrig älskat så