mina läppar mot din hals
jag dricker dina andetag
som daggen en sommarmorgon
mina ögon tåras av glädjen att få älska dig
mina tankar mot din hud
jag andas din värme
som dimman som döljer en horisont
skymmer du framtiden för oss
och jag gråter, ler, väntar
och jag vet inte mera,
vet inte hur mycket jag orkar leva
denna lilla lunga av kärlek
jag delar med dig
men jag lämnar dig aldrig
även om du inte ser mig
mina ord inte når dig
mina fingertoppar sträcker ut i tomma intet
Jag orkar älska dig
kanske inte andas
inte tåras
inte känna din doft
men jag lämnar dig aldrig
13 juli, 2011 kl. 07:17 |
Fantastiskt fin dikt…..när man läser den får man den där känslan i magen som infinner sig när man hittat rätt o aldrig vill lämna………
26 oktober, 2011 kl. 07:52 |
Blev tårögd då jag läste denna.
8 november, 2011 kl. 09:30 |
Så jävla vackert och så jävla sorgligt och så jävla bekant!