känner man så, varje gång?
aldrig älskat så
kanske
kanske raderar man kärlekshårddisken
fast
det gör man inte, alla rädslor ligger som gömda kluster
när jag tänker på dig
ser dig för mitt inre
då sitter jag gränsle över dig
ler, retsamt och förföriskt
eller så bankar jag i barnslig ilska mot ditt bröst
gråter, lutar min panna mot dig och ber dig
“snälla, ta hand om mig”
och du stryker mig ömt över håret
fast helst
sitter jag med mina ben över dina
pillar dig lätt på halsen, slickar dig på örsnibben
och du skrattar och vältrar undan mig “schas kvinna!”
du gör mig hel
ja, det är en klyscha men det är sant
jag vågar vara arg, glad, retsam, kåt
och jag vågar gråta, du vet
jag vågar egentligen aldrig gråta
så jag vet
på riktigt
jag har aldrig älskat så
