blickar ut mot stormen genom skyddande fönsterglas
solen färgar min livsspegel varmt honungsgul
smeker långsamt huden
blundar, lägger huvudet mot minnet
av din hals, din hud, din doft
läpparna smakar förflutna hungerskyssar
blodet rusar som om du åter bet mig i elden
flyktigt sveper rädslan att förnimmelsen
en dag är den den enda jag har kvar
av din hals, din hud, din doft
