“se”
kupar händer i skål
lyfter dem till beskådan men tomma
“se, så vackert”
gråter tyst, smeker hennes blick
trygghet som falnat för ömhet och sorg
“tänk att jag fångade månen”
lägger kinden ömt mot det osynliga
“mamma, jag går nu, hör du det?”
“mamma? vem är du?”
artig nickning till vårdande vakt
tröstande solkyss smeker trötta ögonlock
“såg du sol, mamma har tagit din syster, månen”
